Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
He, that being often reproved hardeneth his neck, shall suddenly be destroyed, and that without remedy.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
When the righteous are in authority, the people rejoice: but when the wicked beareth rule, the people mourn.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Whoso loveth wisdom rejoiceth his father: but he that keepeth company with harlots spendeth his substance.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
The king by judgment establisheth the land: but he that receiveth gifts overthroweth it.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
A man that flattereth his neighbour spreadeth a net for his feet.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
In the transgression of an evil man there is a snare: but the righteous doth sing and rejoice.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
The righteous considereth the cause of the poor: but the wicked regardeth not to know it.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Scornful men bring a city into a snare: but wise men turn away wrath.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
If a wise man contendeth with a foolish man, whether he rage or laugh, there is no rest.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
The bloodthirsty hate the upright: but the just seek his soul.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
A fool uttereth all his mind: but a wise man keepeth it in till afterwards.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
If a ruler hearken to lies, all his servants are wicked.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
The poor and the deceitful man meet together: Yhwh lighteneth both their eyes.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
The king that faithfully judgeth the poor, his throne shall be established for ever.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
The rod and reproof give wisdom: but a child left to himself bringeth his mother to shame.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
When the wicked are multiplied, transgression increaseth: but the righteous shall see their fall.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Correct thy son, and he shall give thee rest; yea, he shall give delight unto thy soul.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Where there is no vision, the people perish: but he that keepeth the law, happy is he.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
A servant will not be corrected by words: for though he understand he will not answer.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Seest thou a man that is hasty in his words? there is more hope of a fool than of him.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
He that delicately bringeth up his servant from a child shall have him become his son at the length.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
An angry man stirreth up strife, and a furious man aboundeth in transgression.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
A man’s pride shall bring him low: but honour shall uphold the humble in spirit.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Whoso is partner with a thief hateth his own soul: he heareth cursing, and telleth it not.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
The fear of man bringeth a snare: but whoso putteth his trust in Yhwh shall be safe.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Many seek the ruler’s favour; but every man’s judgment cometh from Yhwh.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
An unjust man is an abomination to the just: and he that is upright in the way is abomination to the wicked.
