Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Den Mand, som forhærder sin Nakke, vil tidt blive straffet; hastelig skal han sønderknuses, og der skal ingen Lægedom være.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Naar der bliver mange retfærdige, skal Folket glædes; men naar en ugudelig hersker, skal Folket sukke.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
En Mand, som elsker Visdom, glæder sin Fader; men hvo, som omgaas med Skøger, vil øde sit Gods.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
En Konge befæster Landet ved Ret; men en Mand, som tager Gaver, nedbryder det.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
En Mand, som smigrer for sin Næste, udbreder et Garn for hans Fødder.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Den onde Mands Overtrædelse er ham en Snare; men den retfærdige kan fryde og glæde sig.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
En retfærdig kender de ringes Sag; den ugudelige forstaar sig ikke paa Kundskab.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Mænd, som ere Spottere, ophidse en Stad; men de vise stille Vreden.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Naar en viis Mand gaar i Rette med en taabelig Mand, bliver denne vred og ler, og der bliver ingen Ro.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Blodgerrige Mænd hade den retsindige; men de oprigtige drage Omhu for hans Liv.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
En Daare udlader al sin Hidsighed, men en viis skal omsider stille den.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Naar en Hersker agter paa Løgnens Ord, blive alle hans Tjenere ugudelige.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
En fattig og en Undertrykker mødes; Herren giver begges Øjne Lys.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
En Konge, som dømmer de ringe efter Sandhed, hans Trone skal stadfæstes evindelig.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Ris og Revselse give Visdom; men en Dreng, som overlades til sig selv, beskæmmer sin Moder.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Naar der bliver mange ugudelige, bliver der megen Overtrædelse; men de retfærdige skulle se paa deres Fald.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Tugt din Søn, saa skal han skaffe dig Ro og bringe din Sjæl Glæder.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Naar der ikke er profetiske Syner, bliver et Folk tøjlesløst; men den, som bevarer Loven, han er lyksalig.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Med Ord tugtes ikke en Træl; thi han mærker det nok og svarer ikke.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Ser du, at en Mand er hastig i sine Ord, da er der mere Forhaabning om en Daare end om ham.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Forkæler en sin Træl fra hans Ungdom af, da vil han til sidst være en Søn.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
En vredagtig Mand opvækker Trætte, og en hidsig Mand begaar megen Overtrædelse.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Menneskets Hovmod nedtrykker ham; men den ydmyge vinder Ære.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Hvo som deler med en Tyv, hader sin Sjæl; han hører Besværgelsen og giver det ikke til Kende.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
At forfærdes for et Menneske fører i Snare; men den, som forlader sig paa Herren, bliver beskærmet.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Mange søge en Herskers Ansigt; men fra Herren er en Mands Ret.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
En uretfærdig Mand er de retfærdige en Vederstyggelighed; og den, hvis Vej er ligefrem, er den ugudelige en Vederstyggelighed.
