Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Èlověk, kterýž často kárán bývaje, zatvrzuje šíji, rychle potřín bude, tak že neprospěje žádné lékařství.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Když se množí spravedliví, veselí se lid; ale když panuje bezbožník, vzdychá lid.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Muž, kterýž miluje moudrost, obveseluje otce svého; ale kdož se přitovaryšuje k nevěstkám, mrhá statek.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Král soudem upevňuje zemi, muž pak, kterýž béře dary, boří ji.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Èlověk, kterýž pochlebuje příteli svému, rozprostírá sít před nohama jeho.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Výstupek bezbožného jest jemu osídlem, spravedlivý pak prozpěvuje a veselí se.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Spravedlivý vyrozumívá při nuzných, ale bezbožník nemá s to rozumnosti ani umění.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Muži posměvači zavozují město, ale moudří odvracují hněv.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Muž moudrý, kterýž se nesnadní s mužem bláznivým, buď že se pohne, buď že se směje, nemá pokoje.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Vražedlníci v nenávisti mají upřímého, ale upřímí pečují o duši jeho.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Všecken duch svůj vypouští blázen, ale moudrý na potom zdržuje jej.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Pána toho, kterýž rád poslouchá slov lživých, všickni služebníci jsou bezbožní.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Chudý a dráč potkávají se, obou dvou však oči osvěcuje Hospodin.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Krále toho, kterýž soudí právě nuzné, trůn na věky bývá utvrzen.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Metla a kárání dává moudrost, ale dítě sobě volné k hanbě přivodí matku svou.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Když se rozmnožují bezbožní, rozmnožuje se převrácenost, a však spravedliví spatřují pád jejich.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Tresci syna svého, a přineseť odpočinutí, a způsobí rozkoš duši tvé.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Když nebývá vidění, rozptýlen bývá lid; kdož pak ostříhá zákona, blahoslavený jest.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Slovy nebývá napraven služebník; nebo rozuměje, však neodpoví.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Spatřil-li bys člověka, an jest kvapný v věcech svých, lepší jest naděje o bláznu, než o takovém.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Kdo rozkošně chová z dětinství služebníka svého, naposledy bude syn.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Èlověk hněvivý vzbuzuje svár, a prchlivý mnoho hřeší.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Pýcha člověka snižuje jej, ale chudý duchem dosahuje slávy.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Kdo má spolek s zlodějem, v nenávisti má duši svou; zlořečení slyší, však neoznámí.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Strašlivý člověk klade sobě osídlo, ale kdo doufá v Hospodina, bývá povýšen.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Mnozí hledají tváři pánů, ješto od Hospodina jest soud jednoho každého.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Ohavností spravedlivým jest muž nepravý, ohavností pak bezbožnému, kdož upřímě kráčí.
