Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
