Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
Ros dig ikke av den dag imorgen, for du vet ikke hvad dagen vil føde!
2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
La en annen rose dig og ikke din egen munn, en fremmed og ikke dine egne leber!
3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
Stenen er tung, og sanden veier meget, men dårens harme er tyngre enn begge.
4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
Vrede er fryktelig, og harme er som en flom; men hvem kan stå sig mot avind?
5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
Åpenlys irettesettelse er bedre enn kjærlighet som skjules.
6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
Trofaste er vennens slag, men troløse er fiendens kyss.
7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
Den mette vraker honning, men for den sultne er alt bittert søtt.
8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
Lik en spurv som flyver omkring borte fra sitt rede, er en mann som vanker om borte fra sitt hjem.
9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
Olje og røkelse gleder hjertet, og likeså en venns ømhet og opriktige råd.
10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
Forlat ikke din venn og din fars venn, og kom ikke i din brors hus den dag du er i nød! En granne nær ved er bedre enn en bror langt borte.
11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
Vær vis, min sønn, og gled mitt hjerte, så jeg kan svare den som håner mig!
12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
Den kloke ser ulykken og skjuler sig; de uerfarne går videre og må bøte.
13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
Ta hans klær, han har gått i borgen for en annen, og ta pant av ham for en fremmed kvinnes skyld!
14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
Den som velsigner sin venn med høi røst tidlig om morgenen, ham skal det regnes som en forbannelse.
15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
Et stadig takdrypp på en regndag og en trettekjær kvinne ligner hverandre.
16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
Den som holder på henne, holder på vind, og hans høire hånd griper i olje.
17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
Jern skjerpes ved jern, og en mann slipes ved å omgås andre.
18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
Den som passer sitt fikentre, får ete dets frukt, og den som tar vare på sin herre, blir æret.
19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
Likesom ansikt speiler sig mot ansikt i vannet, så finner det ene menneske sitt hjerte igjen hos det andre.
20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)
Dødsriket og avgrunnen blir ikke mette, og menneskenes øine blir heller ikke mette. (Sheol h7585)
21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
Digel er for sølv og ovn for gull, og en mann prøves efter det han roser.
22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
Om du støter dåren i morteren med støteren midt iblandt grynene, så viker hans dårskap allikevel ikke fra ham.
23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
Du bør nøie kjenne dine fårs utseende; ha omsorg for din buskap!
24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
For gods varer ikke til evig tid, og en krone ikke gjennem alle slekter.
25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
Når høiet er borte, og det unge gress kommer til syne, og fjellgresset samles inn,
26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
så har du lam til klær og bukker til å kjøpe aker for,
27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
og du har gjetemelk nok til føde for dig og ditt hus og til livsophold for dine piker.
