Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
Älä huomispäivästä kersku, sillä et tiedä, mitä mikin päivä synnyttää.
2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
Kehukoon sinua toinen, ei oma suusi; vieras, eikä omat huulesi.
3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
Raskas on kivi ja painava hiekka, mutta molempia raskaampi hullun suuttumus.
4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
Kiukku on julma, viha on niinkuin tulva; mutta kuka voi kestää luulevaisuutta?
5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
Parempi julkinen nuhde kuin salattu rakkaus.
6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
Ystävän lyönnit ovat luotettavat, mutta vihamiehen suutelot ylenpalttiset.
7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
Kylläinen polkee hunajaakin, nälkäiselle on kaikki karvaskin makeata.
8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
Kuin pesästään paennut lintu, on mies paossa kotipaikoiltaan.
9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
Öljy ja suitsuke ilahuttavat sydämen; samoin ystävän hellyys, alttiisti neuvoja antavainen.
10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
Ystävääsi ja isäsi ystävää älä hylkää, äläkä hätäpäivänäsi mene veljesi taloon: parempi läheinen naapuri kuin kaukainen veli.
11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
Viisastu, poikani, ja ilahuta minun sydämeni, niin minä voin antaa herjaajalleni vastauksen.
12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
Mielevä näkee vaaran ja kätkeytyy, mutta yksinkertaiset käyvät kohti ja saavat vahingon.
13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
Ota siltä vaatteet, joka toista takasi, ja ota häneltä pantti vieraan naisen tähden.
14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
Joka siunaa ystäväänsä isoäänisesti aamulla varhain, sille se luetaan kiroukseksi.
15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
Räystäästä tippuva vesi sadepäivänä ja toraisa vaimo ovat yhdenveroiset.
16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
Joka tahtoo hänet salassa pitää, se tuulta salassa pitää, se tavoittaa öljyä oikeaan käteensä.
17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
Rauta rautaa hioo, ja ihminen toistansa hioo.
18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
Joka viikunapuuta hoitaa, saa syödä sen hedelmää; ja joka isännästänsä vaarin pitää, se tulee kunniaan.
19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
Niinkuin kasvot kuvastuvat vedessä, niin ihmisen sydän toisessa ihmisessä.
20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)
Tuonela ja horna eivät kylläänsä saa; eivät myös saa kylläänsä ihmisen silmät. (Sheol h7585)
21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
Hopealle sulatin, kullalle uuni; mies maineensa mukainen.
22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
Survo hullua huhmaressa, petkelellä surveitten seassa: ei erkane hänestä hänen hulluutensa.
23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
Tiedä tarkoin, miltä pikkukarjasi näyttää; pidä huoli laumoista.
24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
Sillä eivät aarteet säily iäti; ja pysyykö kruunukaan polvesta polveen?
25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
Kun heinä on mennyt ja tuore äpäre tulee näkyviin ja ruoho on koottu vuorilta,
26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
on sinulla karitsoita puvuksesi ja vuohipukkeja pellon ostohinnaksi
27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
ja vuohenmaitoa kyllin ravinnoksesi, perheesi ravinnoksi ja palvelijatartesi elatukseksi.
