Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Yaz ortasında kar, hasatta yağmur uygun olmadığı gibi, Akılsıza da onur yakışmaz.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Öteye beriye uçuşan serçe Ve kırlangıç gibi, Hak edilmemiş lanet de tutmaz.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
Ata kırbaç, eşeğe gem, Akılsızın sırtına da değnek gerek.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Akılsıza ahmaklığına göre karşılık verme, Yoksa sen de onun düzeyine inersin.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Akılsıza ahmaklığına uygun karşılık ver, Yoksa kendini bilge sanır.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Akılsızın eliyle haber gönderen, Kendi ayaklarını kesen biri gibi, Kendine zarar verir.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Akılsızın ağzında özdeyiş, Kötürümün sarkan bacakları gibidir.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Akılsızı onurlandırmak, Taşı sapana bağlamak gibidir.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
Sarhoşun elindeki dikenli dal ne ise, Akılsızın ağzında özdeyiş de odur.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Oklarını gelişigüzel fırlatan okçu neyse, Yoldan geçen akılsızı ya da sarhoşu ücretle tutan da öyledir.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
Ahmaklığını tekrarlayan akılsız, Kusmuğuna dönen köpek gibidir.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Kendini bilge gören birini tanıyor musun? Akılsız bile ondan daha umut vericidir.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Tembel, “Yolda aslan var, Sokaklarda aslan dolaşıyor” der.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
Menteşeleri üzerinde dönen kapı gibi, Tembel de yatağında döner durur.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
Tembel elini sahana daldırır, Yeniden ağzına götürmeye üşenir.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Tembel kendini, Akıllıca yanıt veren yedi kişiden daha bilge sanır.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
Kendini ilgilendirmeyen bir kavgaya bulaşan kişi, Yoldan geçen köpeği kulaklarından tutana benzer.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Ateşli ve öldürücü oklar savuran bir deli neyse, Komşusunu aldatıp, “Şaka yapıyordum” Diyen de öyledir.
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Odun bitince ateş söner, Dedikoducu yok olunca kavga diner.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Kor için kömür, ateş için odun neyse, Çekişmeyi alevlendirmek için kavgacı da öyledir.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Dedikodu tatlı lokma gibidir, İnsanın ta içine işler.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Okşayıcı dudaklarla kötü yürek, Sırlanmış toprak kaba benzer.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Yüreği nefret dolu kişi sözleriyle niyetini gizlemeye çalışır, Ama içi hile doludur.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Güzel sözlerine kanma, Çünkü yüreğinde yedi iğrenç şey vardır.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Nefretini hileyle örtse bile, Kötülüğü toplumun önünde ortaya çıkar.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Başkasının kuyusunu kazan içine kendi düşer, Taşı yuvarlayan altında kalır.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
Yalancı dil incittiği kişilerden nefret eder, Yaltaklanan ağızdan yıkım gelir.
