Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Como a neve no verão, e como a chuva na sega, assim não convém ao louco a honra.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Como ao pássaro o vaguear, como à andorinha o voar, assim a maldição sem causa não virá.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
O açoite para o cavalo, o freio para o jumento, e a vara para as costas dos tolos.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Não respondas ao tolo segundo a sua estultícia; para que também te não faças semelhante a ele.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Responde ao tolo segundo a sua estultícia; para que não seja sábio aos seus olhos.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Os pés corta, e o dano bebe, quem manda mensagens pela mão dum tolo.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Como as pernas do coxo, que pendem frouxas, assim é o provérbio na boca dos tolos.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Como o que ata a pedra preciosa na funda, assim é aquele que dá honra ao tolo.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
Como o espinho que entra na mão do bêbado, assim é o provérbio na boca dos tolos.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Os grandes molestam a todos, e alugam os tolos e transgressores.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
Como o cão que torna ao seu vômito, assim é o tolo que reitera a sua estultícia.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Tens visto a um homem que é sábio a seus próprios olhos? maior esperança há do tolo do que dele.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Diz o preguiçoso: Um leão está no caminho; um leão está nas ruas
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
Como a porta se revolve nos seus gonzos, assim o preguiçoso na sua cama.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
O preguiçoso esconde a sua mão no seio: enfada-se de torna-la à sua boca.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Mais sábio é o preguiçoso a seus olhos do que sete homens que bem respondem.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
O que, passando, se entremete em pleito alheio é como aquele que toma um cão pelas orelhas.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Como o louco que lança de si faiscas, flechas, e mortandades,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
Assim é o homem que engana o seu próximo, e diz: Não o fiz eu por brincar?
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Sem lenha, o fogo se apagará; e, não havendo murmurador, cessará a contenda.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Como o carvão é para as brazas, e a lenha para o fogo, assim é o homem contencioso para acender rixas.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
As palavras do murmurador são como as palavras do espancado, e elas descem ao intimo do ventre.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Como o caco coberto de escórias de prata, assim são os lábios ardentes com o coração maligno.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Aquele que aborrece se contrafaz pelos seus beiços, mas no seu interior encobre o engano.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Quando te suplicar com a sua voz, não te fies nele, porque sete abominações há no seu coração.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Cujo ódio se encobre com engano; a sua malícia se descobrirá na congregação.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
O que cava uma cova nela cairá; e o que revolve a pedra esta sobre ele tornará.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
A língua falsa aborrece aos que ela aflige, e a boca lubrica obra a ruína.
