< Ordspråksboken 26 >

1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Seperti hujan di musim kemarau, dan salju di musim panas, begitu juga pujian bagi orang bodoh tidak pantas.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Seperti burung terbang dan melayang-layang di udara, begitu juga kutukan tak bisa kena pada orang yang tak bersalah.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
Keledai harus dikenakan kekang, kuda harus dicambuk, demikian juga orang bodoh harus dipukul.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Orang yang menjawab pertanyaan orang dungu, sama bodohnya dengan orang itu.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Pertanyaan yang bodoh harus dijawab dengan jawaban yang bodoh pula, supaya si penanya sadar bahwa ia tidak pandai seperti yang disangkanya.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Mengutus seorang bodoh untuk mengirim berita, sama dengan mematahkan kaki sendiri dan mencari celaka.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Seperti orang lumpuh menggunakan kakinya, begitulah orang bodoh yang mengucapkan petuah.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Memuji orang yang tak berpengetahuan, seperti mengikat batu erat-erat pada jepretan.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
Seperti pemabuk mengeluarkan duri dari tangannya, begitulah orang bodoh yang mengucapkan petuah.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Siapa mempekerjakan orang bodoh atau sembarang orang akan merugikan banyak orang.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
Seperti anjing kembali kepada muntahnya, begitulah orang bodoh yang mengulangi kebodohannya.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Orang yang bodoh sekali masih lebih baik daripada orang yang menganggap dirinya pandai.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Si pemalas suka tinggal di rumah; ia berkata "Ada singa di luar, aku bisa diterkam di tengah jalan."
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
Seperti pintu berputar pada engselnya, begitulah si pemalas membalik-balikkan badannya di atas tempat tidurnya.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
Ada orang yang malas bukan kepalang; menyuap makanan ke mulutnya pun ia enggan.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Si pemalas menganggap dirinya lebih berhikmat daripada tujuh orang yang memberi jawaban yang tepat.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
Orang yang ikut campur dalam pertengkaran yang bukan urusannya sama seperti orang yang menangkap anjing liar pada telinganya.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Orang yang menipu, lalu berkata, "Aku hanya bergurau saja," sama dengan orang gila yang bermain dengan senjata berbahaya.
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Jika kayu telah habis, padamlah api; jika si bocor mulut sudah tiada, pertengkaran pun berhenti.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Seperti arang dan kayu membuat api tetap menyala; begitulah orang yang suka bertengkar membakar suasana.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Fitnah itu enak rasanya; orang suka menelannya.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Bagaikan periuk tanah disepuh perak, begitulah orang yang manis di mulut, tapi berhati jahat.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Si pembenci manis kata-katanya tapi hatinya penuh tipu daya.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Meskipun ia ramah, janganlah percaya; karena kebencian menguasai hatinya.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Sekalipun ia menyembunyikan kebenciannya, semua orang akan melihat kejahatannya.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Siapa menggali lobang untuk orang lain, akan terperosok ke dalamnya. Siapa menggelindingkan batu supaya menimpa orang lain, akan tertimpa sendiri oleh batu itu.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
Mendustai orang sama saja dengan membencinya. Mulut manis mendatangkan celaka.

< Ordspråksboken 26 >