Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
As snow in somer, and reyn in heruest; so glorie is vnsemeli to a fool.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
For whi as a brid fliynge ouer to hiy thingis, and a sparowe goynge in to vncerteyn; so cursing brouyt forth with out resonable cause schal come aboue in to sum man.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
Beting to an hors, and a bernacle to an asse; and a yerde in the bak of vnprudent men.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Answere thou not to a fool bi his foli, lest thou be maad lijk hym.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Answere thou a fool bi his fooli, lest he seme to him silf to be wijs.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
An haltinge man in feet, and drinkinge wickidnesse, he that sendith wordis by a fonned messanger.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
As an haltinge man hath faire leggis in veyn; so a parable is vnsemeli in the mouth of foolis.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
As he that casteth a stoon in to an heep of mercurie; so he that yyueth onour to an vnwijs man.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
As if a thorn growith in the hond of a drunkun man; so a parable in the mouth of foolis.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Doom determyneth causis; and he that settith silence to a fool, swagith iris.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
As a dogge that turneth ayen to his spuyng; so is an vnprudent man, that rehersith his fooli.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Thou hast seyn a man seme wijs to hym silf; an vnkunnyng man schal haue hope more than he.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
A slow man seith, A lioun is in the weie, a liounnesse is in the foot pathis.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
As a dore is turned in his hengis; so a slow man in his bed.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
A slow man hidith hise hondis vndur his armpit; and he trauelith, if he turneth tho to his mouth.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
A slow man semeth wysere to hym silf, than seuene men spekynge sentensis.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
As he that takith a dogge bi the eeris; so he that passith, and is vnpacient, and is meddlid with the chiding of anothir man.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
As he is gilti, that sendith speris and arowis in to deth;
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
so a man that anoieth gilefuli his frend, and whanne he is takun, he schal seie, Y dide pleiynge.
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Whanne trees failen, the fier schal be quenchid; and whanne a priuy bacbitere is withdrawun, stryues resten.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
As deed coolis at quic coolis, and trees at the fier; so a wrathful man reisith chidyngis.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
The wordis of a pryuei bacbitere ben as symple; and tho comen til to the ynneste thingis of the herte.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
As if thou wolt ourne a vessel of erthe with foul siluer; so ben bolnynge lippis felouschipid with `the werste herte.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
An enemy is vndirstondun bi hise lippis, whanne he tretith giles in the herte.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Whanne he `makith low his vois, bileue thou not to hym; for seuene wickidnessis ben in his herte.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
The malice of hym that hilith hatrede gilefuli, schal be schewid in a counsel.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
He that delueth a diche, schal falle in to it; and if a man walewith a stoon, it schal turne ayen to hym.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
A fals tunge loueth not treuth; and a slidir mouth worchith fallyngis.
