Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
As snow in summer, and as rain in harvest, so honour is not seemly for a fool.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
As the sparrow in her wandering, as the swallow in her flying, so the curse that is causeless lighteth not.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of fools.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like unto him.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own conceit.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off [his own] feet, [and] drinketh in damage.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
The legs of the lame hang loose: so is a parable in the mouth of fools.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
As a bag of gems in a heap of stones, so is he that giveth honour to a fool.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
[As] a thorn that goeth up into the hand of a drunkard, so is a parable in the month of fools.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
[As] an archer that woundeth all, so is he that hireth the fool and he that hireth them that pass by.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
As a dog that returneth to his vomit, [so is] a fool that repeateth his folly.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Seest thou a man wise in his own conceit? there is more hope of a fool than of him.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
The sluggard saith, There is a lion in the way; a lion is in the streets.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
[As] the door turneth upon its hinges, so doth the sluggard upon his bed.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
The sluggard burieth his hand in the dish; it wearieth him to bring it again to his mouth.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
The sluggard is wiser in his own conceit than seven men that can render a reason.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
He that passeth by, [and] vexeth himself with strife belonging not to him, is [like] one that taketh a dog by the ears.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
As a madman who casteth firebrands, arrows, and death;
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
So is the man that deceiveth his neighbour, and saith, Am not I in sport?
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
For lack of wood the fire goeth out: and where there is no whisperer, contention ceaseth.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
[As] coals are to hot embers, and wood to fire; so is a contentious man to inflame strife.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
The words of a whisperer are as dainty morsels, and they go down into the innermost parts of the belly.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Fervent lips and a wicked heart are [like] an earthen vessel overlaid with silver dross.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
He that hateth dissembleth with his lips, but he layeth up deceit within him:
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
When he speaketh fair, believe him not; for there are seven abominations in his heart:
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Though [his] hatred cover itself with guile, his wickedness shall be openly shewed before the congregation.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Whoso diggeth a pit shall fall therein: and he that rolleth a stone, it shall return upon him.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
A lying tongue hateth those whom it hath wounded; and a flattering mouth worketh ruin.
