Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
As snow in summer, and as rain in harvest, So honor is not becoming to a fool.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
As the sparrow wandereth, and the swallow flieth away, So the curse without cause shall not come.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
A whip for the horse, a bridle for the ass, And a rod for the back of the fool.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Answer not a fool according to his folly, Lest thou also become like to him.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Answer a fool according to his folly, Lest he be wise in his own conceit.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
He cutteth off the feet, and drinketh damage, Who sendeth a message by the hand of a fool.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
The legs of a lame man hang loose; So is it with a proverb in the mouth of fools.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
As he who bindeth a stone in a sling, So is he that giveth honor to a fool.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
As a thorn lifted up by the hand of a drunkard, So is a proverb in the mouth of fools.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
As an archer who woundeth every one, So is he who hireth fools and hireth wayfarers.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
As a dog returneth to that which he hath vomited, So a fool repeateth his folly.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Seest thou a man wise in his own conceit? There is more hope of a fool than of him.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
The slothful man saith, “There is a lion in the way; There is a lion in the streets.”
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
As a door turneth upon its hinges, So doth the sluggard upon his bed.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
The sluggard dippeth his hand into the dish; It grieveth him to bring it again to his mouth.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
The sluggard is wiser in his own conceit Than seven men who can render a reason.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
As one that taketh a dog by the ears, So is he who, passing by, is enraged on account of the quarrel of another.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
As a madman That casteth about darts, arrows, and death,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
So is the man who deceiveth his neighbor, And saith, “Was I not in sport?”
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Where there is no wood, the fire goeth out; So, where there is no talebearer, contention ceaseth.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
As coal is for heat, and as wood for fire, So is a contentious man for kindling strife.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
The words of a talebearer are like dainties; For they go down to the innermost parts of the body.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
As drossy silver spread over an earthen vessel, So are warm lips and an evil heart.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
The hater dissembleth with his lips, And layeth up deceit within him.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
When he speaketh fair, believe him not! For there are seven abominations in his heart.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
His hatred is covered by deceit; His wickedness shall be revealed in the great assembly.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
He that diggeth a pit shall fall therein; And he that rolleth a stone, it shall return upon him.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
A lying tongue hateth those whom it woundeth, And a flattering mouth worketh ruin.
