Ordspråksboken 24
1 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
Misunn ikkje vonde menneskje, og hav ikkje hug til å vera med deim.
2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
For hjarta deira tenkjer på vald, og um ulukka talar lipporne deira.
3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
Med visdom byggjer ein hus, og med vit grunngfester ein det,
4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
og med kunnskap fær ein romi fulle av alle slag dyre og gilde ting.
5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
Ein vis mann er sterk, og ein kunnig er veldug i kraft.
6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
Klok styring skal du bruka når du fører krig, hev du mange rådvise menn gjeng det godt.
7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
Visdom heng for høgt for fåmingen, i porten let han ikkje upp sin munn.
8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
Den som tenkjer på å gjere vondt, honom kallar me ein fuling.
9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
Synd er dårskaps råd, og spottaren er ei gruv for folk.
10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
Misser du modet når trengsla kjem, då er di kraft for trong.
11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
Berga deim som dei fører til dauden, og dei som vinglar til rettarstaden, haldt deim att!
12 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
Um du segjer: «Me visste det ikkje, ser du, » tru ikkje han som veg hjarto, skynar det, og han som agtar på sjæli di, veit det, og han løner mannen etter hans gjerning?
13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
Et honning, son min, for den er god, og sjølvrunnen honning er søt for din gom.
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
Lær sameleis visdom for sjæli di! Finn du honom, so hev du ei framtid, og di von skal ikkje verta til inkjes.
15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
Lur ikkje, du gudlause, på rettferdig manns bustad, legg ikkje heimen hans i øyde!
16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
For sju gonger dett den rettferdige og stend upp att, men dei gudlause stuper når ulukka kjem.
17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
Når din fiend’ fell, so gled deg ikkje, og når han stupar, fegnast ei ditt hjarta!
18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
Elles vil Herren sjå det og mislika det og venda frå honom vreiden sin.
19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
Harmast ei yver illgjerdsmenner, misunn ikkje dei gudlause!
20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
For den vonde hev ingi framtid; lampa åt gudlause sloknar.
21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
Ottast Herren, son min, og kongen! Gakk ikkje i lag med upprørsmenner!
22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände?
For brått kjem ulukka yver deim, og kven veit når åri deira fær ein usæl ende?
23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
Desse ordi er og av vismenner. Det er ikkje godt når ein gjer mannemun i domen.
24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
Den som segjer til den skuldige: «Du er uskuldig.» Honom vil folkeslag banna og folk forbanna;
25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
men deim som refsar han, gjeng det vel, og velsigning av godt kjem yver deim.
26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
Ein kyss på lipporne er det når einkvan gjev det rette svaret.
27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
Fullfør yrket ditt ute, og gjer det ferdigt for deg på marki! Sidan kann du byggja deg hus
28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
ver ikkje vitne mot næsten din utan grunn, for du vil vel’kje svika med lipporne dine?
29 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
Seg ikkje: «Som han hev gjort med meg, so vil eg gjera med han. Eg vil løna mannen etter hans gjerning.»
30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
Eg gjekk framum ein lat manns mark, og vinhagen til eit vitlaust menneskje,
31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
og sjå, han var vaksen full av tistlar, grunnen var yvergrodd med netlor, og steingarden kringom var riven ned.
32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
Og eg skygnde på det og agta på det, eg såg det, og denne lærdomen tok eg:
33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
«Endå litt soving, endå litt blunding, endå litt kvild med henderne i kross!
34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.
So kjem armodi di som ein farande fant, og naudi som skjoldvæpna mann.»
