Ordspråksboken 24
1 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
Vær ikke misundelig paa onde Mennesker, og hav ikke Lyst til at være hos dem!
2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
Thi deres Hjerte grunder paa Ødelæggelse, og deres Læber udtale, hvad der er til Fortræd.
3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
Ved Visdom bygges et Hus, og ved Forstand befæstes det;
4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
og ved Kundskab blive Kamrene fulde af alt dyrebart og yndigt Gods.
5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
En viis Mand er stærk, og en kyndig Mand styrker sin Kraft.
6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
Thi efter Vejledning skal du føre din Krig, og hvor mange Raadgivere ere, der er Frelse.
7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
Visdommen er for høj for en Daare, for Retten skal han ikke oplade sin Mund.
8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
Hvo som tænker paa at gøre ondt, ham kalder man en skalkagtig Mand.
9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
Daarskabs Anslag er Synd, og en Spotter er en Vederstyggelighed iblandt Folk.
10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
Du viste Svaghed paa Nødens Dag; din Kraft var ringe.
11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
Red dem, som føres til Døden, dem, som vaklende drage hen at miste Livet; maatte du dog holde dem tilbage!
12 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
Naar du siger: „Se, vi kende det ikke‟, mon da ikke den, som prøver Hjerter, forstaar det, og den, som tager Vare paa din Sjæl, kender det, saa at han betaler et Menneske efter dets Gerning?
13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
Æd Honning, min Søn! thi den er god, og Honningkage er sød for din Gane;
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
lær saaledes Visdom for din Sjæl; naar du finder den, og der er en Eftertid, skal din Forhaabning ikke tilintetgøres.
15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
Lur ikke, du ugudelige! paa den retfærdiges Bolig; ødelæg ikke hans Hjem!
16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
Thi en retfærdig kan falde syv Gange og staa op igen; men de ugudelige skulle styrte i Ulykken.
17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
Glæd dig ikke, naar din Fjende falder, og lad dit Hjerte ikke fryde sig, naar han snubler;
18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
at ikke Herren skal se det, og det maatte være ondt i hans Øjne, og han skal vende sin Vrede fra ham til dig.
19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
Lad ikke din Vrede optændes imod de onde; vær ikke misundelig paa de ugudelige!
20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
Thi den onde skal ingen Eftertid have; de ugudeliges Lampe skal udslukkes.
21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
Min Søn! frygt Herren og Kongen; bland dig ikke iblandt dem, der hige efter Forandringer!
22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände?
Thi Ulykke fra dem kommer hastelig, og Fordærvelse fra dem begge — hvo kender den?
23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
Ogsaa dette er af de vise: At anse Personer i Dommen er ikke godt.
24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
Hvo som siger til den skyldige: Du er retfærdig, ham skulle Folkeslægter forbande; Folkefærd skulle vredes paa ham.
25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
Men dem, som straffe ham, skal det gaa vel, og der skal komme en god Velsignelse over dem.
26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
Kys paa Læber giver den, som svarer med rette Ord.
27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
Beskik din Gerning derude, og gør den færdig for dig paa Ageren; byg saa siden dit Hus!
28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
Bliv ikke letsindigt Vidne imod din Næste; og du skulde besvige med dine Læber?
29 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
Sig ikke: Ligesom han gjorde mig, saa vil jeg gøre ham; jeg vil betale enhver efter hans Gerning.
30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
Jeg gik over en lad Mands Ager og over et uforstandigt Menneskes Vingaard,
31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
og se, den var aldeles løbet op i Tidsler, dens Overflade var skjult med Nælder, og Stengærdet derom var nedbrudt.
32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
Der jeg saa det, lagde jeg mig det paa Hjerte; jeg saa til, jeg annammede en Lærdom:
33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
At sove lidt, at slumre lidt, at folde Hænderne lidt for at ligge —,
34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.
saa skal din Armod komme som en Vandringsmand og din Mangel som skjoldvæbnet Mand.
