Ordspråksboken 23
1 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet. (Sheol h7585)
15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
Var icke ibland drinkare och slösare;
21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
