Ordspråksboken 23
1 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
Når du sit til bords hjå ein hovding, so agta vel på kven du hev fyre deg,
2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
og set ein kniv på strupen din, um mathugen din er stor.
3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
Fys ikkje etter hans lostemat, for det er dårande føda.
4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
Mød deg ei med å verta rik, lat fara den klokskapen din!
5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
Lat ei augo fljuga til det som kverv, for det gjer seg vengjer, det er visst, som ein ørn som flyg til himmels.
6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
Et ikkje brød hjå den som misunner deg, og fys ikkje etter hans lostemat!
7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
For som han reknar ut i sjæli si, soleis er han. «Et og drikk!» han segjer til deg, men hjarta hans er ikkje med deg.
8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
For biten din som du hev ete, lyt du spy upp att, og du hev spilt dine fagre ord.
9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
For øyro på dåren skal du ikkje tala, for han vanvyrder visdommen i dine ord.
10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
Flyt ikkje gamall merkestein, og kom ei inn på åkrane åt faderlause.
11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
For deira målsmann er sterk, han skal føra saki deira imot deg.
12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
Vend hjarta ditt til age og øyro dine til kunnskaps ord!
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
Lat ikkje guten vera utan age! Slær du han med riset, skal han ikkje døy.
Du slær han med riset, og sjæli hans bergar du frå helheim. (Sheol h7585)
15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
Son min, vert hjarta ditt vist, so gled seg og mitt hjarta,
16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
og nyro mine fegnast når lipporn’ dine talar det som rett er.
17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
Lat ikkje hjarta ditt misunna syndarar, men stræva stødt etter gudlegdom.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
For då er du viss på ei framtid, og di von skal ei verta til inkjes.
19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
Høyr du, son min, og vert vis, og lat hjarta ditt ganga beint fram på vegen.
20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
Ver ikkje med millom vindrikkarar, millom deim som foret seg på kjøt.
21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
For drikkar og storetar fatig vert, og svevn gjev fillor for klæde.
22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
Høyr på far din som avla deg, og vanvyrd ei mor di når ho vert gamall!
23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
Kjøp sanning og sel henne ikkje, visdom og age og vit.
24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
Storleg fegnast far til den rettferdige, og den som fær ein vis son, skal få gleda av han.
25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
Lat far din og mor di gleda seg, og ho som fødde deg, fegnast.
26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
Son min, gjev meg hjarta ditt, og lat dine augo lika vegarne mine.
27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
For skjøkja er som djupe gravi og den framande kona som tronge brunnen,
28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
ja, ho ligg på lur som ein ransmann, og ho aukar talet på utrue folk.
29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
Kven hev sorg? Kven hev sut? Kven hev dragsmål? Kven hev klagemål? Kven hev sjølvvalde sår? Kven hev dimsynte augo?
30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
Dei som drygjer lenge hjå vinen, dei som kjem og smakar på mjøden.
31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
Sjå ikkje på vinen kor han raudnar, kor vænt han smiler i staupet! lett renn han ned.
32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
Men sidan han sting som ein slange og høgg som ein orm.
33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
Då skal augo dine sjå rare syner, og hjarta ditt talar tull og tøv.
34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
Du vert som låg du i havsens djup, eller låg i toppen av mastri.
35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
«Dei slo meg, men det gjorde’kje vondt, dei banka meg, men eg kjende det ikkje. Når skal eg vakna? Eg vil få tak i endå meir.»
