Ordspråksboken 22

1 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.

2 Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.

Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.

3 Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.

4 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.

5 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.

6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.

7 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.

8 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.

Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.

9 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.

10 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.

Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.

11 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.

Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.

12 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.

13 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»

Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.

14 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.

Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.

15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.

16 Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.

Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.

17 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.

Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.

18 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.

Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.

19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.

20 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,

Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;

21 för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?

22 Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.

Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.

23 Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.

Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.

24 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,

Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;

25 på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.

26 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.

Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.

27 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.

28 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.

För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.

29 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män. Se Port i Ordförkl.

Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.