< Ordspråksboken 22 >
1 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.
Paiaeñe mandikoatse ty vara jabajaba ty añarañe soa, vaho ambone’ ty volafoty naho ty volamena ty fañisohañe.
2 Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.
Ty ihambaña’ ty mpañefoefo naho ty rarake: songa sata’ Iehovà Andrianamboatse.
3 Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
Mizò hankañe ty maharendreke vaho mipalitse, fe misorok’ avao ty seretse vaho liloveñe.
4 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.
Ty tambem-piambaneañe naho ty fañeveñañe am’ Iehovà, ro vara naho hasiñe vaho haveloñe.
5 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.
An-dala’ ty mengoke ty fatike naho ty fandrike; ihankaña’ ty mahambem-piaiñe.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
Anaro ty ajaja ty lala’ homba’e, le tsy handriha’e te bey.
7 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.
Fehè’ ty mpañaleale ty rarake, ondevo’ ty mampisongo ty mpisongo.
8 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.
Handrofotse haemberañe ty mitongy hatsivokarañe, vaho hipoke ty kobain-kaboseha’e.
9 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.
Soa tata ty matarike, amy te andiva’e mahakama ty rarake.
10 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.
Soiho añe o mpañìnjeo, le hibioñe ty mah’ankoheke; hijihetse ka ty sotasota naho inje.
11 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.
Rañe’ ty mpanjàka ty mpikoko arofo-malio vaho rei-tave ty saontsi’e.
12 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.
Mihaja hilala o fihaino’ Iehovào, fe havalintsingora’e ty fivola’ o mpamañahio.
13 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»
Hoe ty votro: Liona ty alafe ao! havetra’e an-dalañe ey iraho.
14 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.
Kadaha laleke ty vava’ i tsimirirañey; mihotrak’ ao ze iviñera’ Iehovà.
15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.
Mifehefehe an-tro’ ty ajalahy ao ty hagegeañe, f’ie anoe’ ty kobaim-pandilovañe soike.
16 Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.
Songa mahararake ty famorekekeañe o rarakeo hanontonan-teña, naho ty fanolorañe ami’ty mpañaleale.
17 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.
Atokilaño ty ravembia’o naho janjiño ty fitaro’ o mahihitseo; vaho itsakoreo o fañòhakoo,
18 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.
Toe mahasoa azo te hampireketa’o, soa t’ie ho veka’e am-pivimbi’o.
19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.
Soa te hatokisa’o t’Iehovà, ty nampaharendrehako azo anindroany, eka ihe ‘nio!
20 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,
Tsy fa nanokirako famereañe naho fampandrendrehañe telopolo?
21 för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.
hampalangesañe ama’o ty hiti’e naho ty hatò, hahatoiña’o an-katò ty nañirak’azo.
22 Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.
Ko kamere’o o rarakeo amy te poie, ko demohe’o an-dalambey eo ty mpisotry;
23 Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.
fa mihalaly ho a iareo t’Iehovà; vaho ho tavane’e ty fiai’ ze mitavañe am’iereo.
24 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,
Ko mirañetse amo mandoviakeo, vaho ko mirekets’amy t’indaty miforoforo.
25 på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.
kera ho zatse o sata’eo, vaho hifehefehe am-pandrik’ ao ty fiai’o.
26 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.
Ko mpiamo mpanò-tañañe ndra miantoke mpisongoo.
27 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?
Naho tsy ama’o ty hañavaha’o aze, akore te hasinto’e i tihy ambane’oy?
28 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.
Ko avi’o ty vorovoro haehae najadon-droae’oo,
29 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män. Se Port i Ordförkl.
Mahaoniñe ondaty mavitrike am-pitoloña’e hao irehe? ho mpitorom-panjàka re, tsy hijohañe aolo’ o tsotrao.