Ordspråksboken 20

1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

Vinen er ein spottar, rusdrykken ein ståkar, ingen som tumlar av honom, er vis.

2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

Den rædsla kongen vekkjer, er som løveburing, den som fær hans vreide på seg, set livet sitt på spel.

3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

Mannsens æra er å halda seg frå trætta, men kvar uviting glefser til.

4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

Letingen pløgjer ikkje um hausten, i skurdonni leitar han fåfengt etter grøda.

5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

Råd i mannsens hjarta er som vatn i djupet, men ein skynsam mann kann draga det upp.

6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

Mest kvar mann råkar ein som elskar honom, men kven finn ein som er å lita på?

7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

Den som ferdast ulastande og er rettferdig, sæle er borni hans etter honom.

8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

Ein konge som sit på domarstol, skil ut alt vondt med augo sine.

9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

Kven kann segja: «Eg hev halda hjarta reint og er fri frå syndi mi?»

10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

Tvo slag vegt og tvo slag mål er båe tvo ein styggedom for Herren.

11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

Alt guten syner i si gjerd um ferdi hans vert rein og rett.

12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

Øyra som høyrer og auga som ser - Herren hev skapt deim båe tvo.

13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

Elska ikkje svevn, for då vert du fatig, haldt augo uppe, so fær du brød til mette.

14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

«Klent, klent!» segjer kjøparen, men når han gjeng burt, so rosar han seg.

15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

Vel finst det gull og mange perlor, men dyraste gogni er lippor med kunnskap.

16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

Tak klædi hans! for han hev borga for ein annan, og panta honom for framande!

17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

Søtt er for mannen det brød han hev fenge med fals, men sidan vert munnen hans full av småstein.

18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

Råder vert stødige med rådleggjing, få då klok styring når du fører krig!

19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

Den som fer med drøs, ber løynråd ut, og gapen skal du ikkje hava noko med.

20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

Den som bannar far og mor, hans lampa skal slokna i kolmyrkret.

21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

Ein arv som ein i fyrstundes er for fus på, vert på slutten utan velsigning.

22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

Seg ikkje: «Eg vil løna med vondt!» Venta på Herren, han vil hjelpa deg.

23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

Tvo slag vegt er ein styggedom for Herren, og den falske skålvegt er ikkje god.

24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

Frå Herren kjem mannsens stig, og kor kann eit menneskje skyna sin veg?

25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

Fårlegt er det for eit menneskje å vigsla eitkvart tankelaust, og fyrst granska lovnaden etterpå.

26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

Ein vis konge skil ut dei gudlause og let hjulet ganga yver deim.

27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

Menneskjens ånd er Herrens lampa, og ho ransakar alle rom i hjarta.

28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

Kjærleik og truskap er vakt um kongen, og han styd sin kongsstol på kjærleik.

29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

Ei æra for ungdomar er deira kraft, og ein prydnad for dei gamle er grått hår.

30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.

Svidande sår reinser burt det vonde, ja, slag reinsar hjartans inste rom.