Ordspråksboken 20
1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
Vīns ir zobgalis, stiprs dzēriens trakgalvis; kas no tā straipalē, nav gudrs.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
Ķēniņa draudi ir kā jauna lauvas rūkšana; kas viņu apkaitina, tas grēko pret savu dzīvību.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
Vīram gods, būt tālu no bāršanās; bet kas vien ģeķis, iemaisās.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
Aukstuma dēļ sliņķis near; pļaujamā laikā viņš meklēs augļus, bet nekā!
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
Vīra padoms sirdī ir dziļš ūdens, bet gudrs vīrs to izsmeļ.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
Ir daudz, kas katrs savu labu sirdi teic; bet uzticamu vīru, kas to atradīs!
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
Taisnais staigā savā skaidrībā; svētīgi būs viņa bērni pēc viņa!
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
Ķēniņš, uz soģa krēsla sēžot, izdeldē visu ļaunu ar savām acīm.
9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
Kas var sacīt: Es esmu šķīsts savā sirdī, es esmu tīrs no grēkiem?
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
Divējāds svars un divējāds mērs, šie abi Tam Kungam ir negantība.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
Jau pie bērna darbošanās var nomanīt, vai viņa vīra darbi būs skaidri un taisni.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
Ausi dzirdošu un aci redzošu, abas darījis Tas Kungs.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
Nemīlē miegu, ka nepalieci par nabagu; atdari savas acis, tad būsi maizes paēdis.
14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
„Slikts, slikts!“saka pircējs; bet aizgājis, tad lielās.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
Ja arī zelta un pērļu ir daudz, tomēr tas skaistākais glītums ir gudras lūpas.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
„Atņem viņam drēbi, jo tas priekš sveša galvojis, un tā nezināmā parādnieka vietā ķīlā tu to!“
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
Zagta maize dažam salda, bet pēcgalā viņa mute būs pilna zvirgzdu.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
Ar padomu ved nodomus galā, un karu tu vedi ar gudriem padomiem.
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
Mēlnesis apkārt lienot izpļurkstē, kas slēpjams; bet tu netinies ar to, kas savu muti nevalda.
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
Kas tēvu un māti lād, tā spīdeklis izdzisīs visu dziļākā tumsībā,
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
Mantība, ko no pirmā gala iegūst, beidzamā galā nebūs svētīga.
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
Nesaki: Es atriebšu ļaunu! Gaidi uz To Kungu, un viņš tevi izpestīs.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
Divējāds svars Tam Kungam negantība, un viltīgs svara kauss nav labs.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
No Tā Kunga ir cilvēka soļi; kā gan cilvēks izprastu savu ceļu!
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
Svētas lietas aplam solīt un pēc apdomāt, būs cilvēkam par valgu.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
Gudrs ķēniņš izdeldē bezdievīgos un ved skrituli pār tiem.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
Dieva gaišums ir cilvēka dvēsele, kas pārzina visu sirds dziļumu.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
Žēlastība un ticība pasargā ķēniņu, un caur žēlastību stāv stiprs viņa goda krēsls.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
Jaunekļu krāšņums ir viņu spēks, un sirmi mati veco goda kronis.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
Zilu un jēlu sapērt, tā nelieti noberž tīru un ar sitieniem līdz kauliem.
