Ordspråksboken 20
1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
Luxuriosa res, vinum, et tumultuosa ebrietas: quicumque his delectatur, non erit sapiens.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
Sicut rugitus leonis, ita et terror regis: qui provocat eum, peccat in animam suam.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
Honor est homini, qui separat se a contentionibus: omnes autem stulti miscentur contumeliis.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
Propter frigus piger arare noluit: mendicabit ergo æstate, et non dabitur illi.
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
Sicut aqua profunda, sic consilium in corde viri: sed homo sapiens exhauriet illud.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
Multi homines misericordes vocantur: virum autem fidelem quis inveniet?
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
Iustus, qui ambulat in simplicitate sua, beatos post se filios derelinquet.
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
Rex, qui sedet in solio iudicii, dissipat omne malum intuitu suo.
9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
Quis potest dicere: Mundum est cor meum, purus sum a peccato?
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
Pondus et pondus, mensura et mensura: utrumque abominabile est apud Deum.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
Ex studiis suis intelligitur puer, si munda et recta sint opera eius.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
Aurem audientem, et oculum videntem, Dominus fecit utrumque.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
Noli diligere somnum, ne te egestas opprimat: aperi oculos tuos, et saturare panibus.
14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
Malum est, malum est, dicit omnis emptor: et cum recesserit, tunc gloriabitur.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
Est aurum, et multitudo gemmarum: et vas pretiosum labia scientiæ.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
Tolle vestimentum eius, qui fideiussor extitit alieni, et pro extraneis aufer pignus ab eo.
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
Suavis est homini panis mendacii: et postea implebitur os eius calculo.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
Cogitationes consiliis roborantur: et gubernaculis tractanda sunt bella.
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
Ei, qui revelat mysteria, et ambulat fraudulenter, et dilatat labia sua, ne commiscearis.
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
Qui maledicit patri suo, et matri, extinguetur lucerna eius in mediis tenebris.
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
Hereditas, ad quam festinatur in principio, in novissimo benedictione carebit.
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
Ne dicas: Reddam malum: expecta Dominum, et liberabit te.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
Abominatio est apud Dominum pondus et pondus: statera dolosa non est bona.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
A Domino diriguntur gressus viri: quis autem hominum intelligere potest viam suam?
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
Ruina est homini devorare sanctos, et post vota retractare.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
Dissipat impios rex sapiens, et incurvat super eos fornicem.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
Lucerna Domini spiraculum hominis, quæ investigat omnia secreta ventris.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
Misericordia, et veritas custodiunt regem, et roboratur clementia thronus eius.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
Exultatio iuvenum, fortitudo eorum: et dignitas senum canities.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
Livor vulneris absterget mala: et plagæ in secretioribus ventris.
