< Ordspråksboken 20 >

1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
Le vin est moqueur, la boisson forte est tumultueuse, et quiconque s’y égare n’est pas sage.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
La terreur du roi est comme le rugissement d’un jeune lion: qui l’irrite, pèche contre sa propre âme.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
C’est la gloire d’un homme que de s’abstenir des contestations, mais chaque fou s’y engage.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
À cause de l’hiver, le paresseux ne laboure pas; lors de la moisson, il mendiera et n’aura rien.
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
Le conseil dans le cœur d’un homme est une eau profonde, et l’homme intelligent y puise.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
Nombre d’hommes proclament chacun sa bonté; mais un homme fidèle, qui le trouvera?
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
Le juste marche dans son intégrité; heureux ses fils après lui!
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
Le roi siège sur le trône du jugement; il dissipe tout mal par son regard.
9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
Qui dira: J’ai purifié mon cœur, je suis net de mon péché?
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
Poids et poids, épha et épha, sont tous deux en abomination à l’Éternel.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
Même un jeune garçon se fait connaître par ses actions, si sa conduite est pure et si elle est droite.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
Et l’oreille qui entend et l’œil qui voit, l’Éternel les a faits tous les deux.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
N’aime pas le sommeil, de peur que tu ne deviennes pauvre; ouvre tes yeux, [et] rassasie-toi de pain.
14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
Mauvais, mauvais! dit l’acheteur; puis il s’en va et se vante.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
Il y a de l’or et beaucoup de rubis; mais les lèvres de la connaissance sont un vase précieux.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
Prends son vêtement, car il a cautionné autrui; et prends de lui un gage, à cause des étrangers.
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
Le pain du mensonge est agréable à l’homme; mais ensuite, sa bouche est pleine de gravier.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
Les plans s’affermissent par le conseil; et fais la guerre avec prudence.
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
Qui va rapportant révèle le secret; aussi ne te mêle pas avec le bavard.
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
Qui maudit son père et sa mère, – sa lampe s’éteindra au sein des ténèbres.
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
L’héritage acquis avec hâte au commencement, ne sera pas béni à la fin.
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
Ne dis point: Je rendrai le mal. Attends-toi à l’Éternel, et il te sauvera.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
Poids et poids est en abomination à l’Éternel, et la fausse balance n’est pas une chose bonne.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
Les pas de l’homme viennent de l’Éternel; et comment un homme comprendrait-il sa propre voie?
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
C’est un piège pour l’homme que de dire précipitamment: Chose sainte! – et, après des vœux, d’examiner.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
Un roi sage disperse les méchants, et ramène sur eux la roue.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
L’esprit de l’homme est une lampe de l’Éternel; il sonde toutes les profondeurs du cœur.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
La bonté et la vérité préservent le roi, et il soutient son trône par la bonté.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
L’ornement des jeunes gens, c’est leur force; et la gloire des vieillards, ce sont les cheveux blancs.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
Les meurtrissures [et] les plaies nettoient le mal, et les coups, les profondeurs de l’âme.

< Ordspråksboken 20 >