Ordspråksboken 20
1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
Viini on pilkkaaja, väkijuoma remunpitäjä; eikä ole viisas kenkään, joka siitä hoipertelee.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
Kuninkaan peljättäväisyys on kuin nuoren leijonan kiljunta; joka hänet vihoittaa, se henkensä rikkoo.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
On kunniaksi miehelle riitaa karttaa, mutta kaikki hullut riitaa haastavat.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
Syksyllä ei laiska kynnä; elonaikana hän tyhjää tapailee.
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
Kuin syvät vedet ovat miehen sydämen aivoitukset, mutta ymmärtäväinen mies ne ammentaa esiin.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
Monet huutavat hyvyyttänsä kukin, mutta kuka löytää luotettavan miehen?
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
Vanhurskas vaeltaa nuhteettomasti, onnelliset ovat lapset hänen jälkeensä.
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
Kuningas istuu tuomioistuimella, hän silmillänsä perkaa kaiken pahan pois.
9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
Kuka voi sanoa: "Olen puhdistanut sydämeni, olen puhdas synnistäni"?
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
Kahtalainen paino ja kahtalainen mitta-molemmat ovat Herralle kauhistus.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
Teoistansa tuntee jo poikasenkin, onko hänen menonsa puhdas ja oikea.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
Kuulevan korvan ja näkevän silmän-molemmat on Herra luonut.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
Älä unta rakasta, ettet köyhtyisi; pidä silmäsi auki, niin saat leipää kyllin.
14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
"Huonoa, huonoa", sanoo ostaja, mutta mentyänsä pois hän kehuskelee.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
Olkoon kultaa, olkoon helmiä paljon, kallein kalu ovat taidolliset huulet.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
Ota siltä vaatteet, joka toista takasi, ja ota häneltä pantti vieraitten puolesta.
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
Makea on miehelle petoksella saatu leipä, mutta perästäpäin hän saa suunsa täyteen soraa.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
Neuvotellen suunnitelmat vahvistuvat, ja sotaa on sinun käytävä neuvokkuudella.
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
Salaisuuden ilmaisee, joka panettelijana käy; älä siis antaudu avosuisen pariin.
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
Joka isäänsä ja äitiänsä kiroaa, sen lamppu sammuu pilkkopimeään.
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
Tavara, jota aluksi kiivaasti tavoitellaan, ei lopulta tuo siunausta.
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
Älä sano: "Minä kostan pahan"; odota Herraa, hän auttaa sinua.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
Kahtalainen paino on Herralle kauhistus, ja väärä vaaka ei ole hyvä.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
Herralta tulevat miehen askeleet; mitäpä ymmärtäisi tiestänsä ihminen itse?
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
Ihmiselle on ansaksi luvata hätiköiden pyhä lahja ja vasta perästäpäin harkita lupauksiansa.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
Viisas kuningas perkaa jumalattomat pois viskimellään ja antaa puimajyrän käydä heidän ylitsensä.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
Ihmisen henki on Herran lamppu: se tutkistelee sydämen kammiot kaikki.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
Laupeus ja uskollisuus on kuninkaan turva, ja laupeudella hän valtaistuimensa tukee.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
Voima on nuorukaisen kunnia, ja harmaat hapset ovat vanhusten kaunistus.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
Mustelmat ja haavat puhdistavat pahantekijän, lyönnit puhdistavat sydämen kammiot.
