Ordspråksboken 20
1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
En Spotter er Vinen, stærk Drik slaar sig løs, og ingen, som raver deraf, er viis.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
Som Løvebrøl er Rædslen, en Konge vækker, at vække hans Vrede er at vove sit Liv.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
Mands Ære er det at undgaa Trætte, men alle Taaber vil Strid.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
Om Efteraaret pløjer den lade ikke, han søger i Høst, men finder intet.
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
Raad i Mands Hjerte er dybe Vande, men Mand med Indsigt drager det op.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
Mangen kaldes en velvillig Mand, men hvem kan finde en trofast Mand?
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
Retfærdig er den, som lydefrit vandrer, hans Sønner faar Lykke efter ham.
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
Kongen, der sidder i Dommersædet, sigter alt ondt med sit Blik.
9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
Hvo kan sige: »Jeg rensed mit Hjerte, og jeg er ren for Synd!«
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
To Slags Vægt og to Slags Maal, begge Dele er HERREN en Gru.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
Selv Drengen kendes paa det, han gør, om han er ren og ret hans Færd.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
Øret, der hører, og Øjet, der ser, HERREN skabte dem begge.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
Elsk ikke Søvn, at du ej bliver fattig, luk Øjnene op og bliv mæt.
14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
Køberen siger: »Usselt, usselt!« men skryder af Handelen, naar han gaar bort.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
Har man end Guld og Perler i Mængde, kosteligst Smykke er Kundskabslæber.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
Tag hans Klæder, han borged for en anden, pant ham for fremmedes Skyld!
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
Sødt smager Løgnens Brød, bagefter fyldes Munden med Grus.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
Planer, der lægges ved Raadslagning, lykkes; før Krig efter modent Overlæg!
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
Bagtaleren røber, hvad ham er betroet, hav ej med en aabenmundet at gøre!
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
Den, der bander Fader og Moder, i Bælgmørke gaar hans Lampe ud.
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
Først haster man efter en Arv, men til sidst velsignes den ikke.
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
Sig ikke: »Ondt vil jeg gengælde!« Bi paa HERREN, saa hjælper han dig.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
To Slags Lodder er HERREN en Gru, det er ikke godt, at Vægten er falsk.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
Fra HERREN er Mands Fjed, hvor kan et Menneske fatte sin Skæbne!
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
Det er farligt at sige tankeløst: »Helligt!« og først efter Løftet tænke sig om.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
Viis Konge sigter de gudløse, lader Tærskehjul gaa over dem.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
Menneskets Aand er en HERRENS Lampe, den ransager alle hans Indres Kamre.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
Godhed og Troskab vogter Kongen, han støtter sin Trone ved Retfærd.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
Unges Stolthed er deres Styrke, gamles Smykke er graanet Haar.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
Blodige Strimer renser den onde og Hug hans Indres Kamre.
