Ordspråksboken 20
1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
Víno činí posměvače, a nápoj opojný nepokojného; pročež každý, kdož se kochá v něm, nebývá moudrý.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
Hrůza královská jako řvání mladého lva; kdož ho rozhněvá, hřeší proti životu svému.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
Přestati od sváru jest to každému ku poctivosti, ale kdožkoli se do nich zapletá, blázen jest.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
Lenoch neoře pro zimu, pročež žebrati bude ve žni, ale nadarmo.
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
Rada v srdci muže voda hluboká, muž však rozumný dosáhne jí.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
Větší díl lidí honosí se účinností svou, ale v pravdě takového kdo nalezne?
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
Spravedlivý ustavičně chodí v upřímnosti své; blažení synové jeho po něm.
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
Král sedě na soudné stolici, rozhání očima svýma všecko zlé.
9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
Kdo může říci: Očistil jsem srdce své? Èist jsem od hříchu svého?
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
Závaží rozdílná a míra rozdílná, obé to ohavností jest Hospodinu.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
Po skutcích svých poznáno bývá také i pachole, jest-li upřímé a pravé dílo jeho.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
Ucho, kteréž slyší, a oko, kteréž vidí, obé to učinil Hospodin.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
Nemiluj snu, abys nezchudl, otevři oči své, a nasytíš se chlebem.
14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
Zlé, zlé, říká ten, kdož kupuje, a odejda, tedy se chlubí.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
Zlato a množství perel, a nejdražší klínot jsou rtové umělí.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
Vezmi roucho toho, kterýž slíbil za cizího, a kdo za cizozemku, základ jeho.
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
Chutný jest někomu chléb falše, ale potom ústa jeho pískem naplněna bývají.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
Myšlení radou upevňuj, a s opatrnou radou veď boj.
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
Kdo vynáší tajnost, chodí neupřímě, pročež k lahodícímu rty svými nepřiměšuj se.
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
Kdo zlořečí otci svému neb matce své, zhasne svíce jeho v temných mrákotách.
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
Dědictví rychle z počátku nabytému naposledy nebývá dobrořečeno,
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
Neříkej: Odplatím se zlým; očekávej na Hospodina, a vysvobodí tě.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
Ohavností jsou Hospodinu závaží rozdílná, a váhy falešné neoblibuje.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
Od Hospodina jsou krokové muže, ale člověk jak vyrozumívá cestě jeho?
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
Osídlo jest člověku pohltiti věc posvěcenou, a po slibu zase toho vyhledávati.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
Král moudrý rozptyluje bezbožné, a uvodí na ně pomstu.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
Duše člověka jest svíce Hospodinova, kteráž zpytuje všecky vnitřnosti srdečné.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
Milosrdenství a pravda ostříhají krále, a milosrdenstvím podpírá se trůn jeho.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
Ozdoba mládenců jest síla jejich, a okrasa starců šediny.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
Modřiny ran jsou lékařství při zlém, a bití vnitřnostem života.
