Ordspråksboken 2
1 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,
Mijn zoon, als ge mijn woorden aanvaardt, En mijn wenken ter harte neemt,
2 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
Uw oren te luisteren legt naar de wijsheid, Uw aandacht richt op ervaring;
3 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,
Ja, als ge om wijsheid roept, En om inzicht uw stem verheft;
4 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,
Als ge er naar streeft als naar geld, En er naar zoekt als naar schatten:
5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.
Dan zult ge de vreze voor Jahweh begrijpen, Zult ge vinden de kennis van God.
6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.
Want Jahweh schenkt wijsheid, Van zijn lippen komen kennis en inzicht;
7 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,
Hij houdt hulp bereid voor de braven, Is een schild voor mensen van onberispelijke wandel;
8 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.
Hij beschermt de paden des rechts, En beveiligt de weg van zijn dienaars!
9 Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.
Dan zult ge verstaan wat recht is en plicht, Recht vooruit gaan op elk goed pad.
10 Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,
Want de wijsheid zal haar intrede doen in uw hart, De kennis zoet zijn voor uw ziel;
11 eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.
Het overleg zal over u waken, Het verstand de wacht bij u houden.
12 Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,
Zij zullen u behoeden voor de weg van het kwaad, Voor den man, die leugentaal spreekt;
13 från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,
Voor hen, die het rechte pad hebben verlaten, En wandelen op duistere wegen;
14 från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,
Voor hen, wie de misdaad een vreugde is, En die om boze plannen juichen,
15 från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.
Die kronkelwegen gaan, En afdwalen op hun paden.
16 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord,
Zij zullen u behoeden voor een vreemde vrouw, Voor een onbekende met haar gladde taal,
17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.
Die den vriend van haar jeugd heeft verlaten, Het verbond van haar God heeft vergeten.
18 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar.
Want haar pad helt naar de dood, Naar de schimmen leiden haar wegen.
19 Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.
Wie zich met haar inlaat, keert nooit weerom, Bereikt nimmer de paden des levens!
20 Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
Zo zult ge het pad der braven bewandelen, En de weg der rechtvaardigen houden.
21 Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.
Want de vromen zullen de aarde bewonen, Alleen de onberispelijken blijven er op;
22 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.
Maar de bozen worden van de aarde verdelgd, De afvalligen eruit weggevaagd!
