Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Ліпший убогий, що ходить в своїй непови́нності, ніж лукавий уста́ми та нерозумний.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Теж не добра душа без знання́, а хто на́глить ногами, спіткне́ться.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
Глупо́та люди́ни дорогу її викривля́є, і на Господа гні́вається її серце.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Маєток примно́жує дру́зів числе́нних, а від бідака́ відпадає й товариш його.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
Свідок брехливий не буде без кари, а хто бре́хні говорить, не буде врято́ваний.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Багато-хто го́дять тому, хто гостинці дає, і кожен товариш люди́ні, яка не скупи́ться на дари.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
Бідаря́ ненави́дять всі браття його, а тимбільш його при́ятелі відпадають від нього; а коли за словами поради женеться, — нема їх!
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
Хто ума набуває, кохає той душу свою, а хто розум стереже́, той знахо́дить добро́.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
Свідок брехливий не буде без кари, хто ж неправду говорить, загине.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Не лицю́є пишно́та безумному, тим більше рабові панувати над зве́рхником.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
Розум люди́ни припинює гнів її, а вели́чність її — перейти над провиною.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
Гнів царя — немов рик левчука́, а ласка́вість його — як роса на траву.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
Син безумний — погибіль для батька свого́, а жінка сварлива — як ри́нва, що з неї вода тече за́вжди.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Хата й маєток — спа́дщина батьків, а жінка розумна — від Господа.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Лі́нощі сон накидають, і лінива душа — голодує.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
Хто заповідь охороня́є, той душу свою стереже́; хто дороги свої легкова́жить, — помре.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
Хто милости́вий до вбогого, той позичає для Господа, і чин його Він надолу́жить йому.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Карта́й свого сина, коли є наді́я навчити, та забити його — не підно́сь свою душу.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Люди́на великого гніву хай кару несе, бо якщо ти вряту́єш її, то вчи́ниш ще гірше.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Слухай ради й карта́ння приймай, щоб мудрим ти став при своєму кінці́.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
У серці люди́ни багато думо́к, але ви́повниться тільки за́дум Господній.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
Здобу́ток люди́ні — то милість її, але ліпший біда́р за люди́ну брехливу.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
Страх Господній веде́ до життя, і хто його має, той ситим ночує, і зло не дося́гне його.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
У миску стромляє лінюх свою руку, до уст же своїх не піді́йме її.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Як битимеш нерозважного, то помудріє й немудрий, а будеш розумного остеріга́ти, то він зрозуміє поуку.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
Хто батька грабує, хто матір жене? — Це син, що засти́джує та осоро́млює, —
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
перестань же, мій сину, навчатися від нерозумних, щоб відступитися від слів знання́!
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
Свідок нікчемний висміює суд, а уста безбожних вибри́зкують кривду.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
На насмі́шників кари готові пості́йно, і вдари на спи́ну безумним.
