Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Dürüst yaşayan bir yoksul olmak, Yalancı bir akılsız olmaktan yeğdir.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Bilgisiz heves işe yaramaz, Acelecilik insanı yanılgıya düşürür.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
İnsanın ahmaklığı yaşamını yıkar, Yine de içinden RAB'be öfkelenir.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Zenginlik dost üstüne dost kazandırır. Oysa yoksulun dostu onu yüzüstü bırakır.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
Yalancı tanık cezasız kalmaz, Yalan soluyan kurtulamaz.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Birçokları önemli kişinin gözüne girmek Ve eli açık olanın dostu olmak ister.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
Yoksulun akrabaları bile onu sevmezse, Dostlarının ondan uzak duracağı daha da kesindir. Ne kadar yalvarsa ona yaklaşmazlar.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
Sağduyulu olan canını sever, Aklı izleyen bolluğa kavuşur.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
Yalancı tanık cezasız kalmaz, Yalan soluyan yok olur.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Akılsızın gösterişli bir yaşam sürmesi uygun değilse, Kölelerin önderlere egemen olması Hiç uygun değildir.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
Sağduyulu kişi sabırlıdır, Kusurları hoş görmesi ona onur kazandırır.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
Kralın öfkesi genç aslanın kükreyişine benzer, Lütfuysa otların üzerine düşen çiy gibidir.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
Akılsız çocuk babasının başına beladır, Dırdır eden kadın sürekli damlayan su gibidir.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Ev ve servet babadan mirastır, Ama sağduyulu kadın RAB'bin armağanıdır.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Tembellik insanı uyuşukluğa iter, Haylaz kişi de aç kalır.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
Tanrı buyruğuna uyan canını korur, Gitmesi gereken yolları umursamayan ölür.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
Yoksula acıyan kişi RAB'be ödünç vermiş olur, Yaptığı iyilik için RAB onu ödüllendirir.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Henüz umut varken çocuğunu eğit, Onun yıkımına neden olma.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Huysuz insan cezasını çekmelidir. Onu bir kere kurtarsan da, hep aynı şeyi yapman gerekir.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Öğüde kulak ver, terbiyeyi kabul et ki, Ömrünün kalan kısmı boyunca bilge olasın.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
İnsan yüreğinde çok şey tasarlar, Ama gerçekleşen, RAB'bin amacıdır.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
İnsandan istenen vefadır, Yoksul olmak yalancı olmaktan yeğdir.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
RAB korkusu Doygun ve dertsiz bir yaşama kavuşturur.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
Tembel sahana daldırdığı elini Ağzına geri götürmek bile istemez.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Alaycıyı döversen bön kişi ibret alır, Akıllı kişiyi azarlarsan bilgisine bilgi katar.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
Babasına saldıran, annesini kovan çocuk, Ailesinin utancı ve yüzkarasıdır.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Oğlum, uyarılara kulağını tıkarsan, Bilgi kaynağı sözlerden saparsın.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
Niyeti bozuk tanık adaletle eğlenir, Kötülerin ağzı fesatla beslenir.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Alaycılar için ceza, Akılsızların sırtı için kötek hazırdır.
