Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Melior est pauper qui ambulat in simplicitate sua quam dives torquens labia sua, et insipiens.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Ubi non est scientia animæ, non est bonum, et qui festinus est pedibus offendet.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
Stultitia hominis supplantat gressus ejus, et contra Deum fervet animo suo.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Divitiæ addunt amicos plurimos; a paupere autem et hi quos habuit separantur.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
Testis falsus non erit impunitus, et qui mendacia loquitur non effugiet.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Multi colunt personam potentis, et amici sunt dona tribuentis.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
Fratres hominis pauperis oderunt eum; insuper et amici procul recesserunt ab eo. Qui tantum verba sectatur nihil habebit;
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
qui autem possessor est mentis diligit animam suam, et custos prudentiæ inveniet bona.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
Falsus testis non erit impunitus, et qui loquitur mendacia peribit.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Non decent stultum deliciæ, nec servum dominari principibus.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
Doctrina viri per patientiam noscitur, et gloria ejus est iniqua prætergredi.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
Sicut fremitus leonis, ita et regis ira, et sicut ros super herbam, ita et hilaritas ejus.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
Dolor patris filius stultus, et tecta jugiter perstillantia litigiosa mulier.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Domus et divitiæ dantur a parentibus; a Domino autem proprie uxor prudens.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Pigredo immittit soporem, et anima dissoluta esuriet.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
Qui custodit mandatum custodit animam suam; qui autem negligit viam suam mortificabitur.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
Fœneratur Domino qui miseretur pauperis, et vicissitudinem suam reddet ei.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Erudi filium tuum; ne desperes: ad interfectionem autem ejus ne ponas animam tuam.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Qui impatiens est sustinebit damnum, et cum rapuerit, aliud apponet.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Audi consilium, et suscipe disciplinam, ut sis sapiens in novissimis tuis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
Multæ cogitationes in corde viri; voluntas autem Domini permanebit.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
Homo indigens misericors est, et melior est pauper quam vir mendax.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
Timor Domini ad vitam, et in plenitudine commorabitur absque visitatione pessima.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
Abscondit piger manum suam sub ascella, nec ad os suum applicat eam.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Pestilente flagellato stultus sapientior erit; si autem corripueris sapientem, intelliget disciplinam.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
Qui affligit patrem, et fugat matrem, ignominiosus est et infelix.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Non cesses, fili, audire doctrinam, nec ignores sermones scientiæ.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
Testis iniquus deridet judicium, et os impiorum devorat iniquitatem.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Parata sunt derisoribus judicia, et mallei percutientes stultorum corporibus.
