Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
ただしく歩むまづしき者は くちびるの悖れる愚なる者に愈る
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
心に思慮なければ善らず 足にて急ぐものは道にまよふ
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
人はおのれの痴によりて道につまづき 反て心にヱホバを怨む
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
資財はおほくの友をあつむ されど貧者はその友に疎まる
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
虚偽の證人は罰をまぬかれず 謊言をはくものは避るることをえず
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
君に媚る者はおほし 凡そ人は贈物を與ふる者の友となるなり
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
貧者はその兄弟すらも皆これをにくむ 况てその友これに遠ざからざらんや 言をはなちてこれを呼とも去てかへらざるなり
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
智慧を得る者はおのれの霊魂を愛す 聰明をたもつ者は善福を得ん
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
虚偽の證人は罰をまぬかれず 謊言をはく者はほろぶべし
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
愚なる者の驕奢に居るは適当からず 况て僕にして上に在る者を治むることをや
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
聰明は人に怒をしのばしむ 過失を宥すは人の榮譽なり
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
王の怒は獅の吼るが如く その恩典は草の上におく露のごとし
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
愚なる子はその父の災禍なり 妻の相爭そふは雨漏のたえぬにひとし
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
家と資財とは先祖より承嗣ぐもの 賢き妻はヱホバより賜ふものなり
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
懶惰は人を酣寐せしむ 懈怠人は饑べし
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
誡命を守るものは自己の霊魂を守るなり その道をかろむるものは死ぬべし
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
貧者をあはれむ者はヱホバに貸すなり その施濟はヱホバ償ひたまはん
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
望ある間に汝の子を打て これを殺すこころを起すなかれ
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
怒ることの烈しき者は罰をうく 汝もしこれを救ふともしばしば然せざるを得じ
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
なんぢ勸をきき訓をうけよ 然ばなんぢの終に智慧あらん
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
人の心には多くの計畫あり されど惟ヱホバの旨のみ立べし
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
人のよろこびは施濟をするにあり 貧者は謊人に愈る
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
ヱホバを畏るることは人をして生命にいたらしめ かつ恒に飽足りて災禍に遇ざらしむ
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
惰者はその手を盤にいるるも之をその口に擧ることをだにせず
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
嘲笑者を打て さらば拙者も愼まん 哲者を譴めよ さらばかれ知識を得ん
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
父を煩はし母を逐ふは羞赧をきたらし凌辱をまねく子なり
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
わが子よ哲言を離れしむる敎を聽くことを息めよ
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
惡き證人は審判を嘲り 惡者の口は惡を呑む
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
審判は嘲笑者のために備へられ 鞭は愚なる者の背のために備へらる
