Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Ein Armer, der in seiner Frömmigkeit wandelt, ist besser denn ein Verkehrter mit seinen Lippen, der doch ein Narr ist.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Wo man nicht mit Vernunft handelt, da geht's nicht wohl zu; und wer schnell ist mit Füßen, der tut sich Schaden.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
Die Torheit eines Menschen verleitet seinen Weg, und doch tobt sein Herz wider den HERRN.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Gut macht viele Freunde; aber der Arme wird von seinen Freunden verlassen.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
Ein falscher Zeuge bleibt nicht ungestraft; und wer Lügen frech redet, wird nicht entrinnen.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Viele schmeicheln der Person des Fürsten; und alle sind Freunde des, der Geschenke gibt.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
Den Armen hassen alle seine Brüder; wie viel mehr halten sich seine Freunde von ihm fern! Und wer sich auf Worte verläßt, dem wird nichts.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
Wer klug wird, liebt sein Leben; und der Verständige findet Gutes.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
Ein falscher Zeuge bleibt nicht ungestraft; und wer frech Lügen redet, wird umkommen.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Dem Narren steht nicht wohl an, gute Tage haben, viel weniger einem Knecht, zu herrschen über Fürsten.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
Wer geduldig ist, der ist ein kluger Mensch, und ist ihm eine Ehre, daß er Untugend überhören kann.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
Die Ungnade des Königs ist wie das Brüllen eines jungen Löwen; aber seine Gnade ist wie der Tau auf dem Grase.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
Ein törichter Sohn ist seines Vaters Herzeleid, und ein zänkisches Weib ein stetiges Triefen.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Haus und Güter vererben die Eltern; aber ein vernünftiges Weib kommt vom HERRN.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Faulheit bringt Schlafen, und eine lässige Seele wird Hunger leiden.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
Wer das Gebot bewahrt, der bewahrt sein Leben; wer aber seines Weges nicht achtet, wird sterben.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
Wer sich des Armen erbarmt, der leihet dem HERRN; der wird ihm wieder Gutes vergelten.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Züchtige deinen Sohn, solange Hoffnung da ist; aber laß deine Seele nicht bewegt werden, ihn zu töten.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Großer Grimm muß Schaden leiden; denn willst du ihm steuern, so wird er noch größer.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Gehorche dem Rat, und nimm Zucht an, daß du hernach weise seiest.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
Es sind viel Anschläge in eines Mannes Herzen; aber der Rat des HERRN besteht.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
Ein Mensch hat Lust an seiner Wohltat; und ein Armer ist besser denn ein Lügner.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
Die Furcht des HERRN fördert zum Leben, und wird satt bleiben, daß kein Übel sie heimsuchen wird.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
Der Faule verbirgt seine Hand im Topf und bringt sie nicht wieder zum Munde.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Schlägt man den Spötter, so wird der Unverständige klug; straft man einen Verständigen, so wird er vernünftig.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
Wer Vater verstört und Mutter verjagt, der ist ein schändliches und verfluchtes Kind.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Laß ab, mein Sohn, zu hören die Zucht, und doch abzuirren von vernünftiger Lehre.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
Ein loser Zeuge spottet des Rechts, und der Gottlosen Mund verschlingt das Unrecht.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Den Spöttern sind Strafen bereitet, und Schläge auf der Narren Rücken.
