Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Better is a poor [man] that walketh in his integrity, than he that is perverse in his lips, and is a fool.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Also that a person be without knowledge is not good; and he that hasteth with his feet maketh false steps.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
The folly of man distorteth his way, and his heart is irritated against Jehovah.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Wealth addeth many friends; but the poor is separated from his friend.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
A false witness shall not be held innocent, and he that uttereth lies shall not escape.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Many court the favour of a noble; and every one is friend to a man that giveth.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
All the brethren of a poor [man] hate him; how much more do his friends go far from him: he pursueth [them] with words, — they are not [to be found].
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
He that getteth sense loveth his own soul; he that keepeth understanding shall find good.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
A false witness shall not be held innocent, and he that uttereth lies shall perish.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Good living beseemeth not a fool; how much less for a servant to have rule over princes.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
The discretion of a man maketh him slow to anger, and it is his glory to pass over a transgression.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
The king's displeasure is as the roaring of a lion; but his favour is as dew upon the grass.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
A foolish son is the calamity of his father; and the contentions of a wife are a continual dropping.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
House and wealth are an inheritance from fathers; but a prudent wife is from Jehovah.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Slothfulness casteth into a deep sleep, and the idle soul shall suffer hunger.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
He that keepeth the commandment keepeth his soul; he that is careless of his ways shall die.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
He that is gracious to the poor lendeth unto Jehovah; and what he hath bestowed will he repay unto him.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Chasten thy son, seeing there is hope; but set not thy soul upon killing him.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
A man of great wrath shall suffer punishment; for if thou deliver [him], yet thou must do it again.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
Many are the thoughts in a man's heart, but the counsel of Jehovah, that doth stand.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
The charm of a man is his kindness; and a poor [man] is better than a liar.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
The fear of Jehovah [tendeth] to life, and he [that hath it] shall rest satisfied without being visited with evil.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
A sluggard burieth his hand in the dish, and will not even bring it to his mouth again.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Smite a scorner, and the simple will beware; reprove the intelligent, and he will understand knowledge.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
He that ruineth [his] father and chaseth away [his] mother is a son that causeth shame and bringeth reproach.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Cease, my son, to hear the instruction which causeth to stray from the words of knowledge.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
A witness of Belial scorneth judgment, and the mouth of the wicked swalloweth down iniquity.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of the foolish.
