Ordspråksboken 18
1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
Примхли́вий шукає сваволі, стає проти всього розумного.
2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
Нерозумний не хоче навчатися, а тільки свій ум показати.
3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
З прихо́дом безбожного й га́ньба приходить, а з легкова́женням — сором.
4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
Слова́ уст люди́ни — глибока вода, джерело премудрости — бризкотли́вий поті́к.
5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
Не добре вважа́ти на обличчя безбожного, щоб праведного повалити на суді.
6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
Уста́ нерозумного тя́гнуть до сварки, а слова́ його кличуть бійки́.
7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
Язик нерозумного — загибіль для нього, а уста його — то тене́та на душу його.
8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Слова обмо́вника — мов ті присма́ки, і вони сходять у нутро утро́би.
9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
Теж недбалий у праці своїй — то брат марнотра́тнику.
10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
Господнє Ім'я́ — сильна башта: до неї втече справедливий і буде безпечний.
11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
Маєток багатому — місто тверди́нне його, і немов міцний мур ув уяві його.
12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
Перед загибіллю серце люди́ни висо́ко несеться, перед славою ж — скромність.
13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
Хто відповідає на слово, ще поки почув, — то глупо́та та сором йому!
14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
Дух дійсного мужа вино́сить терпі́ння своє, а духа приби́того хто піднесе́?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
Серце розумне знання́ набуває, і вухо премудрих шукає знання́.
16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
Дару́нок люди́ни виводить із у́тиску, і провадить її до великих людей.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
Перший у сварці своїй уважає себе справедливим, але при́йде противник його та й дослі́дить його.
18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
Жереб перериває сварки́, та відділює сильних один від одно́го.
19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
Розлючений брат протиставиться більше за місто тверди́нне, а сварки́, — немов за́суви за́мку.
20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
Із плоду уст люди́ни наси́чується її шлунок, вона наси́чується плодом уст своїх.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
Смерть та життя — у владі язика, хто ж кохає його, його плід поїдає.
22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
Хто жінку чесно́тну знайшов, знайшов той добро́, і милість отримав від Господа.
23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
Убогий говорить блага́льно, багатий же відповідає зухва́ло.
24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
Є товариші на розбиття́, та є й при́ятель, більше від брата прив'я́заний.
