Ordspråksboken 18
1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
Ɔhonankani yɛ pɛsɛmenkomenya; na ɔmfa atɛntenenee nyɛ hwee.
2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
Ɔkwasea nni nhunumu ho anigyeɛ na mmom deɛ ɔpɛ ara ne sɛ ɔde nʼadwene bɛto dwa.
3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
Sɛ amumuyɛsɛm ba a animtiabuo di so, na aniwuo nso di animguaseɛ akyi.
4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
Onipa anom nsɛm yɛ nsuo a emu dɔ, na nyansa asutire yɛ asuwa a ɛrepu ahuro.
5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
Ɛnyɛ sɛ wɔdi ma omumuyɛfoɔ anaasɛ wɔbu deɛ ɔdi bem atɛnkyea.
6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
Ɔkwasea ano de akasakasa ba na nʼano frɛfrɛ ɔhweɛ.
7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
Ɔkwasea ano yɛ ɔno ara sɛeɛ na nʼanofafa yɛ ne kra afidie.
8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Osekuni anom asɛm te sɛ mfremfremadeɛ; ɛwurawura kɔ onipa akwaa mu nyinaa.
9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
Deɛ ɔtoto nʼadwuma ase no nuabarima ne deɛ ɔyɛ ɔsɛefoɔ.
10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
Awurade din yɛ abantenten a ɛyɛ den; ahotefoɔ dwane kɔtoa na wɔnya banbɔ.
11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
Adefoɔ ahonyadeɛ ne wɔn kuropɔn a wɔabɔ ho ban wɔfa no sɛ ɔfasuo tenten a wɔntumi mforo.
12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
Ansa na onipa bɛhwe ase no ɔnya ahomasoɔ akoma, na ahobrɛaseɛ di animuonyam anim.
13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
Deɛ ɔntie asɛm ansa na wama mmuaeɛ no, ɛno ne ne gyimie ne nʼanimguaseɛ.
14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
Onipa sunsum na ɛhyɛ no den wɔ yadeɛ mu na honhom a apɛkyɛ deɛ, hwan na ɔpɛ?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
Nhunumu akoma nya nimdeɛ; na anyansafoɔ aso nso hwehwɛ.
16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
Akyɛdeɛ bue ɛkwan ma deɛ ɔde ma na ɛde no ba atitire anim.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
Ɛyɛ deɛ ɔbɔ ne nkuro kane no sɛ nʼasɛm yɛ dɛ, kɔsi sɛ ɔfoforɔ bɛba abɛbisa no nsɛm no mu.
18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
Ntontobɔ twa akyinnyegyeɛ so, na ɛpata atamfoɔ.
19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
Onua a wɔafom noɔ no asɛm yɛ dene sene kuropɔn a ɛwɔ banbɔ, akyinnyegyeɛ te sɛ abankɛsewa apono a wɔabram akyire.
20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
Onipa anom asɛm so aba ma ɔyafunu mee, nnɔbaeɛ a nʼanofafa twa no mee no.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
Tɛkrɛma kura nkwa ne owuo tumi, na wɔn a wɔdɔ no no bɛdi nʼaba.
22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
Deɛ wanya yere no anya adepa na ɔnya adom firi Awurade hɔ.
23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
Ohiani srɛ ahummɔborɔ, nanso ɔdefoɔ de kasaden bua no.
24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
Ɔbarima a ne nnamfonom dɔɔso bɛtumi ahwe ase, nanso adamfo bi wɔ hɔ a ɔbɛfam ne ho asene onua.
