Ordspråksboken 18

1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

Ɔhonamkani yɛ pɛsɛmenkominya; na nea ɛmfa atɛntrenee mma no turuw ɔham.

2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

Ɔkwasea nni nhumu ho anigye, na mmom nea ɔpɛ ara ne sɛ ɔde nʼadwene bɛto gua.

3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

Sɛ amumɔyɛsɛm ba a animtiaabu di so, na aniwu nso di animguase akyi.

4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

Onipa anom nsɛm yɛ nsu a emu dɔ, na nyansa asuti yɛ asuwa a ɛrefi ahuru.

5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

Enye sɛ wodi ma omumɔyɛfo anaasɛ wobu nea odi bem ntɛnkyew.

6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

Nkwaseafo ano de akasakasa ba, na wɔn ano frɛfrɛ ɔhwe.

7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

Nkwaseafo ano yɛ wɔn ara wɔn sɛe, na wɔn anofafa yɛ wɔn ara wɔn kra afiri.

8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

Osekuni ano asɛm te sɛ aduan a ɛyɛ dɛ; ɛhyɛnhyɛn onipa akwaa mu nyinaa.

9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

Nea ɔtoto nʼadwuma ase no yɛ ɔsɛefo nuabarima.

10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

Awurade din yɛ abantenten a ɛyɛ den; ahotefo guan kɔtoa na wonya bammɔ.

11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

Adefo ahonyade ne wɔn kuropɔn a wɔabɔ ho ban wɔfa no sɛ ɔfasu tenten a wontumi mforo.

12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

Ansa na onipa bɛhwe ase no onya ahomaso koma, na ahobrɛase di anuonyam anim.

13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

Nea ontie asɛm ansa na wama mmuae no, ɛno ne ne gyimi ne nʼanimguase.

14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

Onipa honhom na ɛhyɛ no den wɔ ɔyare mu na honhom a abotow de, hena na ɔpɛ?

15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

Nhumu koma nya nimdeɛ; na anyansafo aso nso hwehwɛ.

16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

Akyɛde bue kwan ma nea ɔde ma na ɛde no ba atitiriw anim.

17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

Ɛyɛ nea ɔbɔ ne nkuro kan no sɛ nʼasɛm yɛ dɛ, kosi sɛ ɔfoforo bɛba abebisa no nsɛm no mu.

18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

Ntontobɔ twa akyinnyegye so, na ɛpata atamfo.

19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

Onua a wɔafom no no asɛm yɛ den sen kuropɔn a ɛwɔ bammɔ, akyinnyegye te sɛ abankɛse apon a wɔabram akyi.

20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

Onipa anom asɛm so aba ma ɔyafunu mee, nnɔbae a nʼanofafa twa no mee no.

21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

Tɛkrɛma kura nkwa ne owu tumi, na wɔn a wɔdɔ no no bedi nʼaba.

22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

Nea wanya yere no anya ade pa na onya adom fi Awurade hɔ.

23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

Ohiani srɛ ahummɔbɔ, nanso ɔdefo de kasaden bua no.

24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.

Ɔbarima a ne nnamfonom dɔɔso betumi ahwe ase, nanso adamfo bi wɔ hɔ a ɔbɛfam ne ho asen onua.