Ordspråksboken 18
1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
