Ordspråksboken 18

1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

Einstødingen søkjer det han sjølv er huga på, mot alle kloke råder glefser han.

2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

Dåren bryr seg ikkje um å vera vitug, men vil berre visa kva som bur i honom.

3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

Kjem ein ugudleg, so kjem og vanvyrdnad, og med skam fylgjer spott.

4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

Ordi i ein manns munn er djupe vatn, fløymande bekkjer, visdoms kjelda.

5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

D’er’kje godt når ein gjev den gudlause medhald og rengjer rettferdig manns rett.

6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

Dåre-lippor kjem uppi trætta, og munnen hans ropar etter slag.

7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

Dåre-munn er til ulukka for han sjølv, og lipporne er ei snara for hans sjæl.

8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

Baktalar-ord er som lostemat, dei glid so godt ned i livet.

9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

Den som er lat i arbeidet sitt, han er og bror til øydaren.

10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

Herrens namn er eit tårn so sterkt, der flyg den rettferdige inn og vert berga.

11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

Rikmanns eiga er hans faste by, som høge muren i hans eigne tankar.

12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

Fyre fall er mannsens hjarta stolt, men fyre æra gjeng audmykt.

13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

Um nokon svarar fyrr han høyrer, vert det til narreskap og til skam for honom.

14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

Manns mod ber uppe i sjukdom, men brote mod, kven kann bera det?

15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

Vitug manns hjarta kjøper kunnskap, og øyra åt vismenner søkjer kunnskap.

16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

Gåva opnar mannen veg og fører han fram til storfolk.

17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

Den som fyrst legg fram si sak, fær rett, men so kjem motparten og granskar honom.

18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

Lutkasting endar trettor og skil millom megtige menner.

19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

Hev ein bror lide urett, er han verre å vinna enn ein festningsby, og trættor er som stengsa for eit slott.

20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

Mannen fær magen sin mett av frukti or munnen sin, av grøda frå lipporne vert han mett.

21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

Tunga hev daude og liv i sitt vald, dei som elskar henne, skal eta hennar frukt.

22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

Den som hev funne ei kona, hev funne lukka og hev fenge ei nådegåva av Herren.

23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

Den fatige bed og barmar seg, men den rike svarar med harde ord.

24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.

Ein mann med mange vener gjeng det ille, men ven kann vera trugnare enn nokon bror.