< Ordspråksboken 18 >
1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
Svémyslný hledá toho, což se jemu líbí, a ve všelijakou věc plete se.
2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
Nezalibuje sobě blázen v rozumnosti, ale v tom, což zjevuje srdce jeho.
3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
Když přijde bezbožný, přichází také pohrdání, a s lehkomyslným útržka.
4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
Slova úst muže vody hluboké, potok rozvodnilý pramen moudrosti.
5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
Přijímati osobu bezbožného není dobré, abys převrátil spravedlivého v soudu.
6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
Rtové blázna směřují k svadě, a ústa jeho bití se domluví.
7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
Ústa blázna k setření jemu, a rtové jeho osídlem duši jeho.
8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Slova utrhače jsou jako ubitých, ale však sstupují do vnitřností života.
9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
Také ten, kdož jest nedbalý v práci své, bratr jest mrhače.
10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
Věže pevná jest jméno Hospodinovo; k němu se uteče spravedlivý, a bude povýšen.
11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
Zboží bohatého jest město pevné jeho, a jako zed vysoká v mysli jeho.
12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
Před setřením vyvyšuje se srdce člověka, ale před povýšením bývá ponížení.
13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
Kdož odpovídá něco, prvé než vyslyší, počítá se to za bláznovství jemu a za lehkost.
14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
Duch muže snáší nemoc svou, ducha pak zkormouceného kdo snese?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
Srdce rozumného dosahuje umění, a ucho moudrých hledá umění.
16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
Dar člověka uprostranňuje jemu, a před oblíčej mocných přivodí jej.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
Spravedlivý zdá se ten, kdož jest první v své při, ale když přichází bližní jeho, tedy stihá jej.
18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
Los pokojí svady, a mezi silnými rozeznává.
19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
Bratr křivdou uražený tvrdší jest než město nedobyté, a svárové jsou jako závora u hradu.
20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
Ovocem úst jednoho každého nasyceno bývá břicho jeho, úrodou rtů svých nasycen bude.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
Smrt i život jest v moci jazyka, a ten, kdož jej miluje, bude jísti ovoce jeho.
22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
Kdo nalezl manželku, nalezl věc dobrou, a navážil lásky od Hospodina.
23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
Poníženě mluví chudý, ale bohatý odpovídá tvrdě.
24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
Ten, kdož má přátely, má se míti přátelsky, poněvadž přítel bývá vlastnější než bratr.