Ordspråksboken 17
1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
Betere is a drie mussel with ioye, than an hous ful of sacrifices with chidyng.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
A wijs seruaunt schal be lord of fonned sones; and he schal departe eritage among britheren.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
As siluer is preued bi fier, and gold is preued bi a chymnei, so the Lord preueth hertis.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
An yuel man obeieth to a wickid tunge; and a fals man obeieth to false lippis.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
He that dispisith a pore man, repreueth his maker; and he that is glad in the fallyng of another man, schal not be vnpunyschid.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
The coroun of elde men is the sones of sones; and the glorie of sones is the fadris of hem.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
Wordis wel set togidere bisemen not a fool; and a liynge lippe bicometh not a prince.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
A preciouse stoon moost acceptable is the abiding of hym that sekith; whidur euere he turneth hym silf, he vndurstondith prudentli.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
He that helith trespas, sekith frenschipis; he that rehersith bi an hiy word, departith hem, that ben knyt togidere in pees.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
A blamyng profitith more at a prudent man, than an hundryd woundis at a fool.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
Euere an yuel man sekith stryues; forsothe a cruel aungel schal be sent ayens hym.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
It spedith more to meete a femal bere, whanne the whelpis ben rauyschid, than a fool tristynge to hym silf in his foli.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
Yuel schal not go a wei fro the hous of hym, that yeldith yuels for goodis.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
He that leeueth watir, is heed of stryues; and bifor that he suffrith wrong, he forsakith dom.
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
Bothe he that iustifieth a wickid man, and he that condempneth a iust man, euer ethir is abhomynable at God.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
What profitith it to a fool to haue richessis, sithen he mai not bie wisdom? He that makith his hous hiy, sekith falling; and he that eschewith to lerne, schal falle in to yuels.
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
He that is a frend, loueth in al tyme; and a brother is preuyd in angwischis.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
A fonned man schal make ioie with hondis, whanne he hath bihiyt for his frend.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
He that bithenkith discordis, loueth chidingis; and he that enhaunsith his mouth, sekith fallyng.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
He that is of weiward herte, schal not fynde good; and he that turneth the tunge, schal falle in to yuel.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
A fool is borun in his schenschipe; but nether the fadir schal be glad in a fool.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
A ioiful soule makith likinge age; a sorewful spirit makith drie boonys.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
A wickid man takith yiftis fro the bosum, to mys turne the pathis of doom.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
Wisdom schyneth in the face of a prudent man; the iyen of foolis ben in the endis of erthe.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
A fonned sone is the ire of the fadir, and the sorewe of the modir that gendride hym.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
It is not good to brynge in harm to a iust man; nether to smyte the prince that demeth riytfuli.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
He that mesurith his wordis, is wijs and prudent; and a lerud man is of preciouse spirit.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
Also a foole, if he is stille, schal be gessid a wijs man; and, if he pressith togidre hise lippis, he `schal be gessid an vndurstondynge man.
