Ordspråksboken 17

1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

Bedre en tør Bid Brød med fred end Huset fuldt af Sul med Trætte.

2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

Klog Træl bliver Herre over daarlig Søn og faar lod og del mellem Brødre.

3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

Digel til Sølv og Ovn til Guld, men den, der prøver Hjerter, er HERREN.

4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

Den onde hører paa onde Læber, Løgneren lytter til giftige Tunger.

5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

Hvo Fattigmand spotter, haaner hans Skaber, den skadefro slipper ikke for Straf.

6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

De gamles Krone er Børnebørn, Sønners Stolthed er Fædre.

7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

Ypperlig Tale er ej for en Daare, end mindre da Løgn for den, som er ædel.

8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

Som en Troldsten er Gave i Giverens Øjne; hvorhen den end vender sig, gør den sin Virkning.

9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

Den, der dølger en Synd, søger Venskab, men den, der ripper op i en Sag, skiller Venner.

10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

Bedre virker Skænd paa forstandig end hundrede Slag paa en Taabe.

11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

Den onde har kun Genstridighed for, men et skaanselsløst Bud er udsendt imod ham.

12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

Man kan møde en Bjørn, hvis Unger er taget, men ikke en Taabe udi hans Daarskab.

13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

Den, der gengælder godt med ondt, fra hans Hus skal Vanheld ej vige.

14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

At yppe Strid er at aabne for Vand, hold derfor inde, før Strid bryder løs.

15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

At frikende skyldig og dømme uskyldig, begge Dele er HERREN en Gru.

16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

Hvad hjælper Penge i Taabens Haand til at købe ham Visdom, naar Viddet mangler?

17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

Ven viser Kærlighed naar som helst, Broder fødes til Hjælp i Nød.

18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

Mand uden Vid giver Haandslag og gaar i Borgen for Næsten.

19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

Ven af Kiv er Ven af Synd; at højne sin Dør er at attraa Fald.

20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

Ej finder man Lykke, naar Hjertet er vrangt, man falder i Vaade, naar Tungen er falsk.

21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

Den, der avler en Taabe, faar Sorg, Daarens Fader er ikke glad.

22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

Glad Hjerte er godt for Legemet, nedslaaet Sind suger Marv af Benene.

23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

Den gudløse tager Gave i Løn for at bøje Rettens Gænge.

24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

Visdom staar den forstandige for Øje, Taabens Blik er ved Jordens Ende.

25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

Taabelig Søn er sin Faders Sorg, Kvide for hende, som fødte ham.

26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

At straffe den, der har Ret, er ilde, værre endnu at slaa de ædle.

27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

Den, som har Kundskab tøjler sin Tale, Mand med Forstand er koldblodig.

28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.

Selv Daaren, der tier, gælder for viis, forstandig er den, der lukker sine Læber.