Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
