Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Hjartans rådleggjing høyrer menneskja til, men tunga fær svaret frå Herren.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Kvar mann tykkjer at hans eigi ferd er rein, men det er Herren som prøver ånderne.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Legg verki dine på Herren, so skal tankarne dine få framgang.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Herren hev gjort kvar ting til sitt endemål, ogso den ugudlege til uferdsdagen.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Kvar ovmodig er ei gruv for Herren, du kann vera viss, han skal’kje verta urefst.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Med kjærleik og truskap vert misgjerning sona ut, med otte for Herren flyr ein frå det vonde.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Når Herren likar ferdi åt ein mann, so let han jamvel fiendarne halda fred med honom.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Betre er lite med rettferd enn innkomor store med urett.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Mannsens hjarta tenkjer ut sin veg, men Herren styrer hans stig.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Gudsord er på konungs lippor, i domen skal hans munn ei gjera mistak.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Rett vegt og rette vegtskåler høyrer Herren til, hans verk er alle lodd i pungen.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Ugudleg åtferd er ein styggedom for kongar, for truna stend trygt ved rettferd.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Kongen likar rettferdige lippor, dei elskar den som segjer det som er rett.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Konungs vreide er daude-bod, men ein vismann stiller vreiden.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
I ljos frå konungs åsyn er det liv, og hans godhug er som ei regnsky um våren.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Å vinna visdom - kor mykje betre er det ei enn gull! Å vinna vit er meire verdt enn sylv.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
Den vegen dei ærlege gjeng, er å fly frå vondt, den som agtar på sin veg, han varar si sjæl.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Fyre undergang gjeng ovmod, og stormod fyre fall.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Betre er med armingar å vera audmjuk enn skifta herfang med ovmodige.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Den som agtar på ordet, skal finna lukka, den som lit på Herren - sæl er han!
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Den vise i hjarta vert kalla vitug, og søtleik på lipporne aukar lærdom.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Klokskap er livsens kjelda for deim som eig han, men fåvit er refsing for fåvise folk.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Vismanns hjarta gjer munnen hans vitug og aukar læra på lipporne hans.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Milde ord er honningdropar, søte for sjæli og lækjedom for beini.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Mang ein veg tykkjer folk er rett, men enden på honom er vegar til dauden.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Vinne-kars hunger onnar for honom, for hans eigen munn driv på.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
Ein låk mann grev ei ulukke-grav, og det logar som eld på lipporne hans.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
Ein ranglyndt mann yppar trætta, og den som ber drøs, skil ven frå ven.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
Ein valdsmann lokkar næsten sin, og leider han inn på ein veg som ei er god.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Den som let augo att, vil tenkja range tankar, den som knip lipporne i hop, set vondt i verk.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Grå hår er fager krans! Han er å vinna på rettferds veg.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Ein tolug mann er betre enn ei kjempa, og den som styrer hugen sin, stend yver den som tek ein by.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Dei kastar terningen i fanget, men all hans avgjerd kjem frå Herren.
