Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
[Hominis est animam præparare, et Domini gubernare linguam.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Omnes viæ hominis patent oculis ejus; spirituum ponderator est Dominus.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Revela Domino opera tua, et dirigentur cogitationes tuæ.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Universa propter semetipsum operatus est Dominus; impium quoque ad diem malum.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Abominatio Domini est omnis arrogans; etiamsi manus ad manum fuerit, non est innocens. Initium viæ bonæ facere justitiam; accepta est autem apud Deum magis quam immolare hostias.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Misericordia et veritate redimitur iniquitas, et in timore Domini declinatur a malo.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Cum placuerint Domino viæ hominis, inimicos quoque ejus convertet ad pacem.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Melius est parum cum justitia quam multi fructus cum iniquitate.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Cor hominis disponit viam suam, sed Domini est dirigere gressus ejus.]
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
[Divinatio in labiis regis; in judicio non errabit os ejus.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Pondus et statera judicia Domini sunt, et opera ejus omnes lapides sacculi.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Abominabiles regi qui agunt impie, quoniam justitia firmatur solium.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Voluntas regum labia justa; qui recta loquitur diligetur.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Indignatio regis nuntii mortis, et vir sapiens placabit eam.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
In hilaritate vultus regis vita, et clementia ejus quasi imber serotinus.]
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
[Posside sapientiam, quia auro melior est, et acquire prudentiam, quia pretiosior est argento.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
Semita justorum declinat mala; custos animæ suæ servat viam suam.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Contritionem præcedit superbia, et ante ruinam exaltatur spiritus.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Melius est humiliari cum mitibus quam dividere spolia cum superbis.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Eruditus in verbo reperiet bona, et qui sperat in Domino beatus est.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Qui sapiens est corde appellabitur prudens, et qui dulcis eloquio majora percipiet.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Fons vitæ eruditio possidentis; doctrina stultorum fatuitas.]
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
[Cor sapientis erudiet os ejus, et labiis ejus addet gratiam.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Favus mellis composita verba; dulcedo animæ sanitas ossium.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Est via quæ videtur homini recta, et novissima ejus ducunt ad mortem.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Anima laborantis laborat sibi, quia compulit eum os suum.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
Vir impius fodit malum, et in labiis ejus ignis ardescit.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
Homo perversus suscitat lites, et verbosus separat principes.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
Vir iniquus lactat amicum suum, et ducit eum per viam non bonam.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Qui attonitis oculis cogitat prava, mordens labia sua perficit malum.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Corona dignitatis senectus, quæ in viis justitiæ reperietur.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Melior est patiens viro forti, et qui dominatur animo suo expugnatore urbium.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Sortes mittuntur in sinum, sed a Domino temperantur.]
