Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Der Mensch setzt ihm wohl vor im Herzen; aber vom HERRN kommt, was die Zunge reden soll.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Einen jeglichen dünken seine Wege rein sein; aber allein der HERR macht das Herz gewiß.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Befiehl dem HERRN deine Werke, so werden deine Anschläge fortgehen.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Der HERR macht alles um sein selbst willen, auch den Gottlosen zum bösen Tage.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Ein stolz Herz ist dem HERRN ein Greuel und wird nicht ungestraft bleiben, wenn sie sich gleich alle aneinander hängen.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Durch Güte und Treue wird Missetat versöhnet; und durch die Furcht des HERRN meidet man das Böse.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Wenn jemands Wege dem HERRN wohlgefallen, so macht er auch seine Feinde mit ihm zufrieden.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Es ist besser wenig mit Gerechtigkeit denn viel Einkommens mit Unrecht.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Des Menschen Herz schlägt seinen Weg an, aber der HERR allein gibt, daß er fortgehe.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Weissagung ist in dem Munde des Königs; sein Mund fehlet nicht im Gericht.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Rechte Waage und Gewicht ist vom HERRN; und alle Pfunde im Sack sind seine Werke.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Vor den Königen unrecht tun, ist ein Greuel; denn durch Gerechtigkeit wird der Thron bestätiget.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Recht raten gefällt den Königen; und wer gleich zu rät, wird geliebet.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Des Königs Grimm ist ein Bote des Todes; aber ein weiser Mann wird ihn versöhnen.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
Wenn des Königs Angesicht freundlich ist, das ist Leben; und seine Gnade ist wie ein Abendregen.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Nimm an die Weisheit, denn sie ist besser weder Gold, und Verstand haben ist edler denn Silber.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
Der Frommen Weg meidet das Arge; und wer seinen Weg bewahret, der behält sein Leben.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Wer zugrund gehen soll, der wird zuvor stolz; und stolzer Mut kommt vor dem Fall.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Es ist besser niedriges Gemüts sein mit den Elenden, denn Raub austeilen mit den Hoffärtigen.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Wer eine Sache klüglich führet, der findet Glück; und wohl dem, der sich auf den HERRN verläßt.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Ein Verständiger wird gerühmet für einen weisen Mann, und liebliche Reden lehren wohl.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Klugheit ist ein lebendiger Brunn dem, der sie hat; aber die Zucht der Narren ist Narrheit.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Ein weises Herz redet klüglich und lehret wohl.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Die Reden des Freundlichen sind Honigseim, trösten die Seele und erfrischen die Gebeine.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Manchem gefällt ein Weg wohl; aber sein Letztes reicht zum Tode.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Mancher kommt zu großem Unglück durch sein eigen Maul.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
Ein loser Mensch gräbt nach Unglück, und in seinem Maul brennet Feuer.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
Ein verkehrter Mensch richtet Hader an, und ein Verleumder macht Fürsten uneins.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
Ein Frevler locket seinen Nächsten und führet ihn auf keinen guten Weg.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Wer mit den Augen winkt, denkt nicht Gutes; und wer mit den Lippen deutet, vollbringet Böses.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Graue Haare sind eine Krone der Ehren, die auf dem Wege der Gerechtigkeit funden werden.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Ein Geduldiger ist besser denn ein Starker, und der seines Muts HERR ist, denn der Städte gewinnet.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Los wird geworfen in den Schoß; aber es fället, wie der HERR will.
