Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Ihminen aikoo sydämessänsä; vaan Herralta tulee kielen vastaus.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Jokaisen mielestä on hänen tiensä puhdas; mutta Herra tutkistelee sydämet.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Anna Herran haltuun sinun työs, niin sinun aivoitukses menestyy.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Herra tekee kaikki itse tähtensä, niin myös jumalattoman pahaksi päiväksi.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Jokainen ylpiä on Herralle kauhistus, ja ei pääse rankaisematta, ehkä he kaikki yhtä pitäisivät.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Laupiuden ja totuuden kautta pahateko sovitetaan, ja Herran pelvolla paha vältetään.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Jos jonkun tiet ovat Herralle kelvolliset, niin hän myös kääntää hänen vihamiehensä rauhaan.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Parempi on vähä vanhurskaudessa, kuin suuri saalis vääryydessä.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Ihmisen sydän aikoo tiensä; vaan Herra johdattaa hänen käymisensä.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Ennustus on kuninkaan huulissa: ei hänen suunsa puhu tuomiossa väärin.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Oikia puntari ja vaaka on Herralta, ja kaikki painokivet kukkarossa ovat hänen tekoansa.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Kuninkaan edessä on kauhistus väärin tehdä; sillä vanhurskaudella istuin vahvistetaan.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Oikia neuvo on kuninkaalle otollinen; ja joka oikein puhuu, häntä rakastetaan.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Kuninkaan viha on kuoleman sanansaattaja; ja viisas mies lepyttää hänen.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
Kuin kuninkaan kasvo on leppyinen, siinä on elämä, ja hänen armonsa on niinkuin hiljainen sade.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Ota viisautta tykös, sillä se on parempi kultaa: ja saada ymmärrystä on kalliimpi hopiaa.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
Siviän tiet välttävät pahaa, ja joka sielunsa varjelee, se tiestänsä ottaa vaarin.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Joka alennetaan, se ensisti tulee ylpiäksi; ja ylpeys on aina lankeemuksen edellä.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Parempi on nöyränä olla siveiden kanssa, kuin jakaa suurta saalista ylpeiden kanssa.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Joka jonkun asian viisaasti alkaa, hän löytää onnen; ja se on autuas, joka luottaa Herraan.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Toimellinen mies ylistetään viisautensa tähden; ja suloinen puhe lisää oppia.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Viisaus on elämän lähde hänelle, joka sen saanut on, vaan tyhmäin oppi on hulluus.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Viisas sydän puhuu toimellisesti, ja hänen huulensa opettavat hyvin.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Suloiset sanat ovat mesileipää; ne lohduttavat sielua, ja virvoittavat luut.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Monella on tie mielestänsä oikia, vaan se johdattaa viimein kuolemaan.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Moni tulee suureen vahinkoon oman suunsa kautta.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
Jumalatoin ihminen kaivaa onnettomuutta, ja hänen suussansa palaa niinkuin tuli.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
Väärä ihminen saattaa riidan, ja panettelia tekee ruhtinaat eripuraisiksi.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
Viekas ihminen houkuttelee lähimmäistänsä, ja johdattaa hänen pahalle tielle.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Joka silmää iskee, ei se hyvää ajattele, ja joka huuliansa pureskelee, se pahaa matkaan saattaa.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Harmaat hiukset ovat kunnian kruunu, joka löydetään vanhurskauden tiellä.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Kärsivällinen on parempi kuin väkevä; ja joka hillitsee mielensä, on parempi, kuin se joka kaupungin voittaa.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Arpa heitetään syliin, vaan Herralta tulee kaikki sen meno.
