Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
It perteyneth to man to make redi the soule; and it perteyneth to the Lord to gouerne the tunge.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Alle the weies of men ben opyn to the iyen of God; the Lord is a weiere of spiritis.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Schewe thi werkys to the Lord; and thi thouytis schulen be dressid.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
The Lord wrouyte alle thingis for hym silf; and he made redi a wickid man to the yuel dai.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Abhomynacioun of the Lord is ech proude man; yhe, thouy the hond is to the hond, he schal not be innocent. The bigynnyng of good weie is to do riytwisnesse; forsothe it is more acceptable at God, than to offre sacrifices.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Wickidnesse is ayen bouyt bi merci and treuthe; and me bowith awei fro yuel bi the drede of the Lord.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Whanne the weyes of man plesen the Lord, he schal conuerte, yhe, hise enemyes to pees.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Betere is a litil with riytfulnesse, than many fruytis with wickidnesse.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
The herte of a man schal dispose his weie; but it perteyneth to the Lord to dresse hise steppis.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Dyuynyng is in the lippis of a king; his mouth schal not erre in doom.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
The domes of the Lord ben weiyte and a balaunce; and hise werkis ben alle the stoonys of the world.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Thei that don wickidli ben abhomynable to the king; for the trone of the rewme is maad stidfast bi riytfulnesse.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
The wille of kyngis is iust lippis; he that spekith riytful thingis, schal be dressid.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Indignacioun of the kyng is messangeris of deth; and a wijs man schal plese him.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
Lijf is in the gladnesse of the `cheer of the king; and his merci is as a reyn comynge late.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Welde thou wisdom, for it is betere than gold; and gete thou prudence, for it is precyousere than siluer.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
The path of iust men bowith awei yuelis; the kepere of his soule kepith his weie.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Pride goith bifore sorewe; and the spirit schal be enhaunsid byfor fallyng.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
It is betere to be maad meke with mylde men, than to departe spuylis with proude men.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
A lerned man in word schal fynde goodis; and he that hopith in the Lord is blessid.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
He that is wijs in herte, schal be clepid prudent; and he that is swete in speche, schal fynde grettere thingis.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
The welle of lijf is the lernyng of him that weldith; the techyng of foolis is foli.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
The herte of a wijs man schal teche his mouth; and schal encreesse grace to hise lippis.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Wordis wel set togidere is a coomb of hony; helthe of boonys is the swetnesse of soule.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
A weye is that semeth riytful to a man; and the laste thingis therof leden to deth.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
The soule of a man trauelinge trauelith to hym silf; for his mouth compellide hym.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
An vnwijs man diggith yuel; and fier brenneth in hise lippis.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
A weiward man reisith stryues; and a man ful of wordis departith princis.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
A wickid man flaterith his frend; and ledith hym bi a weie not good.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
He that thenkith schrewid thingis with iyen astonyed, bitith hise lippis, and parformeth yuel.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
A coroun of dignyte is eelde, that schal be foundun in the weies of riytfulnesse.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
A pacient man is betere than a stronge man; and he that `is lord of his soule, is betere than an ouercomere of citees.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Lottis ben sent into the bosum; but tho ben temperid of the Lord.
