Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Det staar til et Menneske, hvad han vil sætte sig for i Hjertet; men Tungens Svar er fra Herren.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Alle en Mands Veje ere rene for hans egne Øjne, men Herren er den, som vejer Aanderne.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Befal Herren dine Gerninger, saa skulle dine Anslag stadfæstes.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Herren har gjort al Ting efter dets Øjemed; ogsaa den ugudelige er til Ulykkens Dag.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Hver som er hovmodig i Hjertet, er Herren en Vederstyggelighed; man kan give sin Haand paa, at han ikke bliver agtet uskyldig.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Ved Miskundhed og Sandhed udsones Misgerning; og ved Herrens Frygt viger man fra det onde.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Naar Herren har Velbehag i en Mands Veje, da gør han, at ogsaa hans Fjender holde Fred med ham.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Bedre er lidet med Retfærdighed end store Indtægter med Uret.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Menneskets Hjerte optænker sin Vej; men Herren stadfæster hans Gang.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Der er Guddoms Ord paa en Konges Læber, hans Mund maa ikke forsynde sig i Dom.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Ret Vægt og rette Vægtskaaler høre Herren til, alle Vægtlodder i Posen ere hans Værk.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Ugudeligheds Idræt er en Vederstyggelighed for Konger; thi ved Retfærdighed befæstes Tronen.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Retfærdigheds Læber ere Konger en Velbehagelighed; og den, som taler Oprigtighed, ham elsker han.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Kongens Vrede er Dødens Bud; men en viis Mand forsoner den.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
I Kongens Ansigts Lys er Livet, og hans Bevaagenhed er som en Sky med sildig Regn.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
At købe Visdom, hvor meget bedre er det end Guld? og at købe Forstand at foretrække for Sølv?
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
De oprigtiges slagne Vej er at vige fra det onde; hvo der vil bevare sin Sjæl, maa vare paa sin Vej.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Foran tindergang er Hovmod, og foran Fald gaar Stolthed.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Det er bedre at være ydmyg i Aanden med de elendige end at dele Bytte med de hovmodige.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Hvo som giver Agt paa Ordet, skal finde godt; og den, som forlader sig paa Herren, han er lyksalig.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Den, som er viis i Hjertet, skal kaldes forstandig, og Læbernes Sødme forøger Lærdom.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Klogskab er for den, som ejer den, Livets Kilde; men Daarers Tugt er Taabelighed.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Den vises Hjerte gør hans Mund forstandig og lægger end mere Lærdom paa hans Læber.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Liflige Taler ere Honningkage, sød for Sjælen og Lægedom for Benene.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Der er en Vej, som synes en Mand ret; men til sidst bliver den Vej til Døden.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Arbejderens Hunger arbejder for ham; thi hans Mund driver paa ham.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
En nedrig Mand bereder Ulykke, og paa hans Læber er der som en brændende Ild.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
En forvendt Mand kommer Trætte af Sted, og en Bagvadsker fjerner en fortrolig.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
En Voldsmand bedaarer sin Næste og fører ham paa en Vej, som ikke er god.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Hvo der lukker sine Øjne for at optænke forvendte Ting, og hvo som bider sine Læber sammen, har alt fuldbragt det onde.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Graa Haar er en dejlig Krone, naar de findes paa Retfærdigheds Vej.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Den langmodige er bedre end den vældige, og den, som hersker over sin Aand, er bedre end den, der indtager en Stad.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Lodden kastes i Skødet; men den falder, alt som Herren vil.
