< Ordspråksboken 14 >
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Mądra kobieta buduje swój dom, a głupia burzy go własnymi rękami.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Kto postępuje w sposób prawy, boi się PANA, a przewrotny na swoich drogach gardzi nim.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
W ustach głupiego jest rózga pychy, a mądrych strzegą ich wargi.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Gdzie nie ma wołów, żłób jest pusty, lecz dzięki sile wołów mnoży się obfitość zboża.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Wierny świadek nie kłamie, a fałszywy świadek mówi kłamstwa.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Szyderca szuka mądrości, a nie [znajduje], lecz rozumnemu wiedza [przychodzi] łatwo.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Odsuń się od głupiego, gdyż nie znajdziesz [u niego] warg rozumnych.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Mądrość roztropnego [to] poznanie swojej drogi, a głupotą głupich [jest] oszustwo.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Głupcy szydzą z grzechu, a u prawych [jest] przychylność.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Serce zna własną gorycz, a obcy nie wtrąca się w jego radość.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Dom niegodziwych będzie zgładzony, a mieszkanie prawych zakwitnie.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Jest droga, która człowiekowi wydaje się słuszna, lecz końcem jej jest droga do śmierci.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Nawet w śmiechu serce boleje, a końcem [takiej] wesołości [jest] smutek.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Serce odstępcy nasyci się jego drogami, a dobry człowiek – swoimi.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Prosty wierzy każdemu słowu, a roztropny zważa na swoje kroki.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Mądry boi się i odwraca się od zła, ale głupi w swym szaleństwie jest pewny siebie.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
[Człowiek] porywczy popełnia głupstwa, a podstępny jest znienawidzony.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Prości ludzie dziedziczą głupotę, a roztropni są koronowani wiedzą.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Źli kłaniają się przed dobrymi, a niegodziwi u bram sprawiedliwego.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Ubogi jest znienawidzony nawet przez swego bliźniego, a bogaty ma wielu przyjaciół.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Kto gardzi swym bliźnim, ten grzeszy, a kto lituje się nad ubogimi, jest błogosławiony.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Czyż nie błądzą ci, którzy obmyślają zło? Ale miłosierdzie i prawda są z tymi, którzy obmyślają dobro.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Każda praca [przynosi] pożytek, a [puste] słowa [prowadzą] do nędzy.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Koroną mądrych [jest ich] bogactwo, ale głupota głupich [pozostaje] głupotą.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Prawdomówny świadek ocala dusze, a fałszywy mówi kłamstwa.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
W bojaźni PANA jest mocne zaufanie, a jego synowie będą mieć ucieczkę.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Bojaźń PANA jest źródłem życia, by uniknąć sideł śmierci.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
Liczny lud to chwała króla, a brak ludu to zguba władcy.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Nieskory do gniewu jest bardzo roztropny, lecz porywczy wywyższa głupotę.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Zdrowe serce jest życiem ciała, a zazdrość jest zgnilizną kości.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Kto gnębi ubogiego, uwłacza jego Stwórcy, a czci go ten, kto lituje się nad ubogim.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Niegodziwy zostaje wygnany z powodu swojego zła, a sprawiedliwy ma nadzieję [nawet] w [czasie] swojej śmierci.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Mądrość spoczywa w sercu rozumnego, a [co jest] w sercu głupich, wychodzi na jaw.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Sprawiedliwość wywyższa naród, a grzech jest hańbą narodów.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Król jest przychylny dla roztropnego sługi, lecz gniewa się [na tego], który [przynosi] hańbę.