Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Mandranjy ty akiba’e ty rakemba mahihitse, fe arotsa’ ty minè an-taña’e ty aze.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Mañeveñe am’ Iehovà ty mañavelo an-kahiti’e, fe manirika aze ty mengok’ amo lala’eo.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
Am-bava’ i dagola ty kobay ho an-dambosi’e, fe mañaro ty mahihitse o fivimbi’eo.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Ie tsy eo añombe, koake ty riha’e; Toe mahavokatse ty haozaran’ añombe.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Tsy mandañitse ty mpitalily migahiñe, fe mikofòke habodiake ty mpitarom-bande.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Mipay hihitse ty mpanivetive fa tsy mahatrea, fe mora ami’ty mahafohiñe ty hitendreke hilala.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Mihankaña ami’ty fiatrefañe i minèñey, fa tsy ho oni’o eo ty soñy mahilala.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Ty hihi’ i mahilalay: le t’ie mahatsikarake ty lia’e, fe hakalitahañe ty hagegean-dagola.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Sirikae’ ty minèñe ty fisolohoañe, fe amo vañoñeo ty fiharoan-drehake.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Fohi’ ty troke ty hafaim-piai’e, vaho tsy itraofa’ ty ambahiny ty firebeha’e.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Harotsake ty akiba’ i rati-tserekey, fe hiraorao ty kivoho’ o vañoñeo.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Eo ty làlañe atao’ ondaty ho vantañe, f’ie migodañe mb’an-kavilasy ao.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Mikoretse ty arofo ndra t’ie miankahake, vaho migadoñ’ an-kontoke ty rebeke.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Atsake o sata’eo ty midisa-voly, fe mahaeneñe t’indaty soa i azey.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Kila iantofa’ ty seretse, fe tsakorè’ ty hendre o lia’eo.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Mihilotse ty mahihitse vaho iholiara’e ty raty, fe mijikajika naho mitsidaredare ty dagola.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Manao raha tsi-roe-tafa-toe ty mora boseke, vaho tsambolitioheñe ty mikinia.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Mandova hagegeañe ty seretse, fe sabakaen-kilala ty hendre.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Hidrakadrakak’ anatrefa’ ty soa ty raty, naho an-dalambei’ o vantañeo ty tsereheñe.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Heje’ ty rañe’e i rarakey, fe maro ty mikoko i mpañalealey.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Aman-tahiñe ty manirìka ondaty, haha ka ty matarike amo poi’eo.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Tsy hidridrike hao ty mpikilily? Fe fiferenaiñañe naho hatò ro amo misafiry hasoao.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Amam-bokatse ze hene fitoloñañe, fe mahararake ty soñy mikofofoake.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Sabaka’ o mahihitseo ty vara’e; fe hagegeañe ty hanè’ o dagolao.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Mpañaha aiñe ty mpitaroñe mahity, fe mpikitro-draha ty mikofò-bande.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
Fañarovañe fatratse ty fañeveñañe am’ Iehovà, vaho amam-pipalirañe o ana’eo.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Havelo migoangoañe ty fañeveñañe am’ Iehovà, toe fampiariañe o fandri-kakoromahañeo.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
Enge’ i mpanjakay ty borizañe maro; ampoheke ka ty ana-donake tsy ama’ ondaty.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Àmpon-kilala ty malaon-kaviñerañe; fe mpañonjo hagegeañe ty mora boseke.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Mahavelon-tsandriñe ty arofo hendre, fe mahavoroke taolañe ty farahy.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Mitera i Andrianamboatse aze ty mamorekeke o rarakeo, fe miasy Aze ty mitretre mahatra.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Arotsa’ ty fandilara’e ty rati-tsereke, fe am-pitsalohañe ty vañoñe te mivetrake.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Mimoneñe añ’arofo’ i mahilalay ty hihitse, fe abentabenta’ o dagolao ty antrok’ ao.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Mañonjom-pifeheañe ty havañonañe, fe mañìnje o borizañeo ty hakeo.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Osihe’ ty mpanjaka ty mpitoroñe mitoloñe an-kihitse, fe atretrè’e an-kaviñerañe ty manao hasalarañe.
