Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Sapiens mulier ædificat domum suam; insipiens exstructam quoque manibus destruet.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Ambulans recto itinere, et timens Deum, despicitur ab eo qui infami graditur via.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
In ore stulti virga superbiæ; labia autem sapientium custodiunt eos.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Ubi non sunt boves, præsepe vacuum est; ubi autem plurimæ segetes, ibi manifesta est fortitudo bovis.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Testis fidelis non mentitur; profert autem mendacium dolosus testis.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Quærit derisor sapientiam, et non invenit; doctrina prudentium facilis.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Vade contra virum stultum, et nescit labia prudentiæ.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Sapientia callidi est intelligere viam suam, et imprudentia stultorum errans.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Stultus illudet peccatum, et inter justos morabitur gratia.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Cor quod novit amaritudinem animæ suæ, in gaudio ejus non miscebitur extraneus.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Domus impiorum delebitur: tabernacula vero justorum germinabunt.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Est via quæ videtur homini justa, novissima autem ejus deducunt ad mortem.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Risus dolore miscebitur, et extrema gaudii luctus occupat.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Viis suis replebitur stultus, et super eum erit vir bonus.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Innocens credit omni verbo; astutus considerat gressus suos. Filio doloso nihil erit boni; servo autem sapienti prosperi erunt actus, et dirigetur via ejus.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Sapiens timet, et declinat a malo; stultus transilit, et confidit.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Impatiens operabitur stultitiam, et vir versutus odiosus est.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Possidebunt parvuli stultitiam, et exspectabunt astuti scientiam.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Jacebunt mali ante bonos, et impii ante portas justorum.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Etiam proximo suo pauper odiosus erit: amici vero divitum multi.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Qui despicit proximum suum peccat; qui autem miseretur pauperis beatus erit. Qui credit in Domino misericordiam diligit.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Errant qui operantur malum; misericordia et veritas præparant bona.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
In omni opere erit abundantia; ubi autem verba sunt plurima, ibi frequenter egestas.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Corona sapientium divitiæ eorum; fatuitas stultorum imprudentia.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Liberat animas testis fidelis, et profert mendacia versipellis.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
In timore Domini fiducia fortitudinis, et filiis ejus erit spes.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Timor Domini fons vitæ, ut declinent a ruina mortis.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
In multitudine populi dignitas regis, et in paucitate plebis ignominia principis.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Qui patiens est multa gubernatur prudentia; qui autem impatiens est exaltat stultitiam suam.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Vita carnium sanitas cordis; putredo ossium invidia.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Qui calumniatur egentem exprobrat factori ejus; honorat autem eum qui miseretur pauperis.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
In malitia sua expelletur impius: sperat autem justus in morte sua.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
In corde prudentis requiescit sapientia, et indoctos quosque erudiet.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Justitia elevat gentem; miseros autem facit populos peccatum.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Acceptus est regi minister intelligens; iracundiam ejus inutilis sustinebit.
